På Kronbloms hemmaplan

Kronblom, Skriftställaren och Agust

  

Söndagsutflykt med Toytan till Torsåker, för lunch på trivsamma Gästgivargården. Gammaldags atmosfär. Fint dukat. Inte första besöket. Men vi återkommer gärna. Skriv upp det!

Över maten hamnar vi, fråga mig inte varför, i en diskussion om det sociologiska fenomenet ensamstående män på en ort som Torsåker. Nja, snarare om dessa män i Hofors, dit vi umgicks med en lös idé att bege oss.

Vad jag minns, min första hustru kom därifrån, en förskräcklig håla som Gud glömde. SKF, "Kulan" i Göteborg, innan det genom ägarbyten byttes namn, som huvudarbetsköpare. Med makt att bestämma över det mesta i kommunen. 

Bostadsplanering och annat för medborgarna viktigt. Rena brukspatronsfasonerna. Bara för socialdemokrater och facket att maktlösa traska patrull.

Jag har för mig, utan att kunna leda det i vetenskapligt bevis, att orter som Hofors, Gimo och Iggesund, gamla industriorter och inte mycket mer, haft en hög självmordsfrekvens bland ensamstående män.

Kopplat, en vild gissning, till en hög alkoholkonsumtion och ett monotont, föga avundsvärt, löneslaveriliv. Efter avslutad, kort skolgång. Kanske en skilsmässa inblandad, också. Men jag vägrar därför att använda elitisten Hilary Clintons nedlåtande uttryck, "beklagansvärda".

Efter den vällagade maten en promenad ned mot kyrkan. Vi är båda proppmätta. Portionerna alltid generöst tilltagna. Pommes fritten oslagbar. Mums filibabba och de fyrtio rövarna.

En känd författare kom från Torsåker, Per Agne Erkelius. Och en känd fotograf, namnet vägrar att infinna sig. Kanske Erkelius far?

Men så, ortens mest kände figur. The one and only. Kronblom! Han står staty med seriefiguren Agust bredvid sig. Utanför ICA-butiken. Mitt i byn. Som sig bör. Fattas bara. Varför en kopia lär återfinnas utanför Eyravallen, förlåt Behrn Arena, i Örebro, det vete fåglarna.

Nedanför kyrkan kråkslottet där Kronbloms upphovsman, Gunnar Persson, bodde. Två grannar, Kron och Blom, utgjorde förlagorna till den arbetsskygge figuren. Som föredrog sofflocket. Och fruktade sin svärmor som oanmäld brukade dyka upp och överraska mågen.

Jag måste bekänna att jag aldrig funnit Kronblom särskilt rolig. Grästorpshumor, kallar vi det. Våstgötahumor utan poäng. När vi stöter på den bland de insända historierna i Hemmets.

Men jag har använt honom som illustration. När jag tillstått att jag aldrig röstar, förutom på sofflockspartiet. 

Och i samband med medborgarlön. Varför, i det sistnämnda fallet, en smula tveksamt. Kanske jämfört den barska svärmodern med myndigheter som velat klämma åt alla förment arbetsskygga? Skicka dem på kurser som inte leder till någonting.

Nä, visst ja. Det slår mig. Kronblom har jag även lyft fram när jag pratat om A- och B-människor. De sistnämnda, motsatsen till motionstalibaner, lever det mest hälsosamma livet visar empiriska undersökningar. Det kontemplativa - på sofflocket. Vita kontemplativa. 

Torsåker sätter fart på snilleblixtarna. Trots att man är proppmätt. Kanske därför, för att vända på myntet. Åk dit!

Foto: Eva Åsén Ekstrand