Det råder förkrigsstämning i lilla Danmark. Uppiskad sådan. Nästan värre än i Sverige. Fast de inte har någon Rasputin, förlåt jag menar Oksanen, som krigshetsande yrar omkring. Honom slipper vi se, tack och lov för det, när vi varje morgon slår på tv:n till morgonmaten.
Men påminns gör vi om att ett storkrig väntar runt hörnet. Vänta bara. Snart smäller det.
Ryssen, mina vänner! Ryssen. Ivan, jag menar Putin, är ute efter Danmark.
Det påstås så i alla fall.
I rutan grönklädda militärer som vädrar krigsluft. En morgon berättas om krigsförberedande kurser riktade till präster. En dylik framträder, tillkännager glatt att selvfølgelig skall han gå en sådan kurs. Vad den innehåller? Det vete Søren. Knappast prällen heller.
Ingår oblat och nattvard? Hold da keft, mand.
Mycket om svenska valet i dansk tv. Utsända på plats i Stockholm. Det lutar tydligen åt att Magdalena Andersson blir statsminister igen. Jag kan inte komma på en enda fråga som hon driver. Förutom att hon tjatar, som led hon av en hang-up, om att SD har nazistiska rötter.
Hennes retorik betecknar jag som direkt cynisk, alldenstund hon kritiserar storbankerna för deras ohemula miljardvinster och menar att nu är det dags för dem att betala tillbaka.
Hon vet mycket väl att i praktiken betyder det ingenting. Ändå har hon mage att dra det i sina tal. Om inte det är cynism, så vet inte jag. För en sådan politiker kan jag bara känna djupt förakt.
Men egentligen bortkastad energi att hänga upp sig på politikerna. Även om de är usla. Det är de ju i Danmark också. Parlamentarismens pris. Medelmåttans triumf.
Nä, det är folket det är fel på. Åsnorna som låter sig luras, invaggas, övertygas, bedras eller vad det nu gör. Till ABBA-Bennys ackompanjemang.
Blir det nyval? Bryr jag mig? Nä.
Jo, gärna ett nytt val om det handlar om att välja ett nytt folk. Men det kan jag nog glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar