Nobelpris postumt till Bukowski - sure

Den begåvade kulturskribenten Erik Jersenius (bilden till vänster), knuten till anrika VLT,  undrar i ett vänligt mejl till mig om en text jag en gång skrev om Charles Bukowski. Den publicerades i tidskriften Montage Kulturanalys nr 39 och bar titeln "Bukowskis kamp mot den sociala döden". 

Den gavs även en engelsk språkdräkt när jag samskrev med anarkistdoktorn Monika Wallmon och vi benämnde Hank, i en tidskrift jag tyvärr i det flyende ögonblicket glömt namnet på, "den postmoderna stäppvargen". Efter Hesse, förstås. 

Bukowskis ande vilade länge över mig. Paragrafsamlingen, olydnadsparagrafer gu´bevars som den benämndes i en undertitel, Be like your writing hämtade sin titel direkt från en av Bukowskis böcker. 

Vid en stökig bardisk uppmanas han, snarare hans alterego Chinaski, nämligen av en beskänkt och besviken läsare efter att mött idolen i verkliga livet och inte bara mellan pärmar: Be like your writing, Chinaski, don´t be a prick! 

Olydnadsparagraferna gick för övrigt sedermera som följetong i ovannämnda Montage. 

När jag en kort tid bodde i Berlin utmed Oranienburgerstraße, granne med det legendariska allkonsthuset Tacheles som var ett av Berlins populäraste turistmål men sedan några år står tillbommat utan vidhängande ockupation (var blev alla raska militanta Berlinockupanter av?), snabbskrev jag, i Hanks anda och lånande lite av hans stil, diktsamlingen Brutna rader. Någon gång kanske jag får lust att publicera den.

Jag försöker medvetet stänga av nyheter från Sverige, blir annars bara på dåligt humör, dagskänslan förmörkas och jag kliver vresigt muttrande omkring i Krøyerland. Men det är svårt att inte nås av den ena tokigare bulletinen än det andra. 

Svenska Akademien har som bekant lamslagits och gått i stå på grund av hormonstinna fransoser till kulturprofiler och interna kubbningar, det har stormat i ankdammen. Inget nobelpris kommer att kunna delas ut i år, de rara ärterna kan inte få till det. Om inte Horace Engdahl ger det till sig själv.

Jag läser om Den Nya Akademien, som den pretentiöst kallar sig, som dragits i gång med Alexandra Pascalidou som en av initiativtagarna, bland annat tillsammans med en före detta höjdhoppare som det står i bulletinerna, kanske är det Patrik Sjöberg. 

Jag vet inte vad Pascalidou skrivit, eller vad hon besitter för överblick, som motiverar att hon tar på sig ansvaret att dela ut vad som skamlöst kallas ett "alternativt nobelpris" i litteratur. 

God litteratur skall premieras, sägs det storvulet. Pk-godkänd, må man utgå ifrån. Välkammad. Har månne af Wirsén återuppstått? En figur Pascalidou förmodligen inte har en susning om. Men kanske den före detta höjdhopparen kan upplysa henne?

God litteratur. Tja. Ett är säkert. Snuskgubben Bukowski skulle inte postumt kunna komma ifråga för något alternativt nobelpris. Knappast en sådan som antisemiten och rasisten Céline heller. För att bara nämna två av mina absoluta favoriter som straffat ut sig i de godas och rättänkandes ögon. 

Nä, fint skall det vara. Välmenande och icke-utmananade. Konst till kaffet eller vimmelpartyt.

Jag hör också i vinden från Vesterhavet att från Filminstitutet meddelas att kvinnliga regissörer skall ges förtur till produktionsanslag. Anslag enkom för att de är kvinnor. Kön slår kompetens. Rätt kön slår kompetens, skall det heta. Har du haft oturen födas med snopp, känn dig diskriminerad. Klart du kan ju försöka könskorrigera dig som det heter på Mengele-språk. 

Ett steg på vägen mot att bryta det phula patriarkatets dominans i filmbranschen. Och börja fördela pengar efter normkritiska kriterier. Nästa steg blir väl att transvestiter skall prioriteras. 

Knappast nekrofiler, skulle jag dock tro, inte ens om de har spännande bårhusmanus att erbjuda. Men vad vet jag? Har tokeriet överhuvudtaget någon gräns där borta i öster?

Den Nya Akademien och Filminstitutet. Två talande exempel på konstnärligt förfall. 

Ofta undrar jag vart mitt arma land är på väg. Och tänker i detta solskensbestrålade högsommarögonblick i Nordjylland med kvittrande fåglar och vajade änglahår, när jag önskar att jag kunde stanna tiden: borde jag inte stanna i Danmark, vad skall jag hem och göra? 

Det är inte bra för mitt blodtryck att att bo i Sverige. Kanske kan jag be någon klok vitrock skriva ut emigration till Danmark på recept?