Mannen utan ansikte

Tv-serien Falsk identitet (originaltitel Le Bureau des Légendes) som man kan se på SVT Play i tre fullmatade säsonger, om fransk underrättelsetjänst, är gastkramande. Samtidigt mycket intressant genom att den visar hur modern teknik används som kräver skarpa huvuden - intelligence. 

Ljusår från de mycket personalkrävande övervakningsmetoder som Stasi använde. (Gestaltat i filmen De andras liv samt i tv-serien Weissensee som man kan se på SVT Play.) Och arbetssätten som Le Carré skrivit romaner om, utförda av tilltufsade agenter. 

En brokig underrättelseverklighet, frestande att skriva skenverklighet. Skiftande identiteter. Lögner och iscensättningar. Falska pass. Pseudonymer och alias. Adressbyten. Skuggningar. Misstankar som tenderar att likna paranoida vanföreställningar. 

Vem kan man lita på? Avslöjanden. Elimineringar. Ingen går säker. 

Hur påverkas den som ägnar sig åt falskspelet? Vad händer med personligheten? Blir något kvar bakom masken, något som helst ärligt och autentiskt? Förskingrar man inte och förlorar sig själv? Serien pekar i den riktningen. Icke minst detta gör den sevärd.

Tanken går osökt till "Mannen utan ansikte", som han kallades, Marcus Wolf. Chef för HVA, DDR:s utlandsspionage. Direkt underställd Erich Mielke. Anonym fram till att Säpo fångade honom på bild under en inofficiell visit i Sverige. 

Föregånget av en mejlväxling med långa, argumentationstäta mejl, på temat "En tredje väg för Europa mellan realsocialism och nyliberalism?" och som dokumenterade en stor beläsenhet hos "Mischa" som han kallades, lyckades jag arrangera ett möte med honom, den som så många ville träffa, på hotell Unter den Linden vid korsningen Friedrichstrasse - Unter den Linden i Östberlin. Ett typiskt DDR-hotell i kolossalformat med vita gardiner och avlyssning av gästerna som kutym. Numera rivet. Flotta klädesaffärer har tagit över platsen. 

Jag och några kolleger från högskolan träffade Wolf datummässigt nära den 11 september 2001. Han var fientligt och avogt inställd redan från början. Misstänksam. Avslöjade för mig att den israeliska säkerhetstjänsten på morgonen samma dag som vi skulle träffas ringt för att konsultera honom. Undrade om vi inte kunde mötas hemma hos honom, bara han och jag. Han verkade ovillig att bege sig ut. 

När vi, hustrun och jag, efter ett krystad sittning, följde honom till bilen, en Volvo som alla DDR-höjdare utrustades med, skiftade han snabbt karaktär. Det var som att vända på ett mynt. Från skräckinjagande till charmknutte. Sociopat, kanske diagnosen kunde lyda.

Wolf avskydde yrkestitlar såsom "agent" eller "spion", informatör hette det enligt honom. Han menade att det var informationsinsamling och -bearbetning de sysslade med på HVA. Och syftet var vällovligt, för att förhindra ett tredje världskrig och bidra till avspänning. Tja.

Intelligensaristokraten Wolf, som föraktade medelmåttiga politiker som Honecker och kompani, skulle ha slagit ifrån sig om man anklagat honom för att ha blod på sina händer. Men vad med alla fingerade bilolyckor och undanröjandet av dissidenter och systemkritiker, visste han ingenting? 

Och jag kan inte låta bli att minnas Cats Falck och Lena Gräns som drunknade i sin bil i Hammarbykanalen i Stockholm efter att ha halkat i med densamma. 

Olyckshändelse? Inte självklart. Falck var journalist och de var DDR:s inblandning i olaglig vapenexport kopplat till svenska Bofors på spåren. Inget DDR ville ha framdraget i ljuset, något som måste förhindras till varje pris. (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WLRkaL/mordade-av-ddr)

Och Wolf sysslade inte enbart med utlandet. Jag har med egna ögon tagit del av dokument där Wolf lovade statsledningen att hålla ett öga på subversiva element på universiteten i DDR. 

En man utan ansikte? Det blir dubbeltydigt.

Wolf benämnde sig kommunist även efter 1989. När han gick i pension 1986, kanske anade han republikens snart stundande sammanbrott, utverkade han en lägenhet i ett hus granne med Spree i Nicolaiviertel, Berlins äldsta stadsdel. Varje gång jag rör mig i staden sveper jag förbi för att se om det fortfarande står Wolf på tavlan i porten. Hans änka Andrea bor kvar. Huset kan urskiljas på bilden. Till höger.