Kossor vet bättre

Frukost, dansken säger morgenmad, efter att ha utfordrat sädesärlorna med söndersmulat korvbröd som de tycker om. En syskonskara på tre. En av dem, förefaller större än sina syskon, är det gott gry i. En dag bevittnade jag hur han jagade bort modern. Mogen kanske stå på egna ben, redo för uppbrott? 

Men denna soliga julimorgon, när mäktig vind från Vesterhavet skakar om landskapet, matar hon honom, allt verkar glömt och förlåtet. Alldeles intill skålen med bröd utställd på verandan. Dessa instinktsvarelser. Han kan ju för bövelen äta själv, den bortskämde gynnaren! Beter sig som en curlad tonåring hos oss tvåbenta varelser. 

Tyvärr verkar det som om febern är på återtåg. De feberfria dagarna kanske över. Henry Miller hade sina stilla dagar i Clichy, skrev en underbar bok om dem, jag har mina febriga. Stoppar i mig Alvedon, sätter sedan på kaffe.

Plötsligt från paketet med melk möter jag blicken från kon som pryder paketet. Jag försöker läsa blicken. Kanske projicerar jag och läser in, i vanlig ordning. Men tycker mig ana en nyans av förebråelse, förstår inte vad denna i så fall handlar om. Svart ko med vit fläck i pannan. Stilig kossa. 

Kor har jag alltid fascinerats av. Och reagerat om någon föraktfullt muttrat dum som en ko. Skulle kor vara dumma, vrøvl. Däremot går beteckningen kolugn an. 

Minns en fotbollsmatch på Jernvallen för förskräckligt många år sedan. Sandvikens IF spelade mot ett lag jag glömt namnet på, Motståndarna tilldömdes obegripligt nog straff efter en regelrätt glidtackling av publikkäre backen Kurt Cahlman.

I mål Tjofsen Olsson i brun tröja med 1 på ryggen. Min far: - Han är kolugn. Ingen fara. Säkert knep den greppsäkre Tjofsen också straffen. 

Den utomordentlige stilisten John Berger, som många år bodde på landsbygden i Frankrike, skriver roligt och lärorikt i en av sina böcker om kor. Han tillser grannens kor när denne är bortrest, följer dem till och från betet. Morgon och afton. 

Berger behöver bara vara där, korna sköter helt sig själva. En av dem tycker om att stanna till vid hemgåendet och filosofera en kort stund. Varje dag samma visa och på samma ställe. Ingen idé att driva på, det fattar Berger snart. 

Han iakttar hjordens beteende, om det nu heter hjord. Alla i denna har sin givna roll. De gamla kossorna sin. Inte som bland människorna, där vi erfarna inte är värda ett grässtrå. Kossor vet bättre. 

Sonja Åkesson skrev om hästens öga. En diktsamling som utkom 1977. Samma år som levercancern satte punkt för henne. Men vem har skrivit om kossans blick? Så, hög tid att göra det. Men blicken jag möter på mjölkpaketet tycks mig, ja - svårutgrundlig. Spörjande. Klok.