Drömde om min far förliden natt. Vi gjorde någonting gemensamt i drömmen, delade en upplevelse. Oklart mer exakt vad det var. Men en bra känsla i samma dröm. Värme stannat kvar i sinnet när morgonen inföll.
11 juli. Min fars dödsdag. Fyrtioåtta år sedan han en solig sommardag, liksom denna, somnade in. Svårt att fatta, ta till mig, att så många år gått. Livet rusar. Det förflutna växer, framtiden krymper.
Fyrtiosex år hade han hunnit fylla när jag kom till världen. Jag är ett sladdbarn med sladdbarnets dubbelhet som jag även hört om från andra sladdbarn: var jag verkligen önskad? Samtidigt minstingen man klemar med.
Ganska tidigt upplevde jag min far som gammal jämfört med mina kompisars pappor.
Vi hade svårt att få till en direkt och spontan kontakt. Det flöt inte på, utan stakade sig på ett svårtolkat sätt när vi pratade med varandra. Jag kände mig obekväm. Sökte efter ord när jag skulle tilltala honom. Orden infann sig inte bara, utan att behöva tänkas ut först.
Jag önskar jag hade fått möjlighet att lära känna min pappa bättre. Han insjuknade när jag var sjutton och befann mig i en tonårens Sturm und Drang-fas. Troligen var han redan sjuk. Leukemin visade sig i stor trötthet och tilltagande skröplighet, den spänstige bröts fortlöpande ned. Fyra år tog det från diagnos till att han var borta.
Så mycket jag hade velat fråga honom om. Hans uppväxt i Norduppland. Hjälpdräng som pojke hos bönder som var annat än snälla mot honom. Flytten, nära jag skrev flykten, till Sandviken och arbete på Sandvik. (Upplänningar illa sedda i Verket.) Mötet med min mor. Livet med henne.
I stora drag känner jag till hans biografi. Men inte mer än så. När jag skrev Inte ska väl Humphrey Bogart gråta byggde jag den på brottstycken. Skärvor. Mer eller mindre skarpa minnesbilder. Mest de senare, suddiga sådana. Bokens far, till utseendet mycket lik Humphrey Bogart, är författarens skapelse.
Det värsta med dem som gått ifrån oss: de svarar inte på några frågor. Efterlämnade brev och annat finns att tillgå i vissa fall. Fotografier. Men ingen besvarande röst.
Pappa, du svarar inte på mina frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar