Min morfar rånade ingen

Min morfar Alfred växte upp under mycket knappa förhållanden på Bruket i Sandviken. Hans mor gick bort på tok för tidigt. Varefter fadern blev ensamstående med en barnaskara att ta hand om. 

Redan som trettonåring stämplade morfar in i Verket. Han hade inget val. En företagsläkare, sannskyldig bolagsdräng, utfärdade ett intyg om att morfar trots sin ringa ålder kunde börja gå skift. Inklusive nattditon. 

Alfred blev kvar därnere i Verket under hela sitt yrkesverksamma liv.

Det var fattigt och eländigt på Bruket. Trångbott, ett rum och kök. Men inte rånade morfar eller slog ned någon för det, varför skulle han göra det? Alfred och hans kamrater skötte sig. 

Ingen skulle heller ha vågat drömma om att i förekommande fall anställa bortförklaringsmodeller med legitimerande implikationer om det skulle ha begåtts ett rån. Eller ett kvinnoöverfall. En brottsling är en brottsling. 

På Bruket styrde den aldrig nedskrivna lagen: Så gör man bara inte. Bröt man mot denna, straffades man. Det är så vi håller samman ett samhälle. Genom tysta lagar som alla respekterar. De som inte gör det är inget annat än samhällsfiender. Den sociala ordningen hotas.

De "flyktingar" som tagit sig in i vårt land, många gånger har de lyckats ta sig genom hela Europa, ända upp till vårt lilla land i nord, utan att fastna på vägen trots Dublinförordningen, bryter utan att låta sig hejdas vareviga dag mot detta grundläggande: så gör man bara inte. 

De ger blanka fan i det som varit kutym i vårt land och skapat trygghet. De rånar, våldtar och dödsskjuter. Barn och åldringar undantar de icke. Hänsynslösheten är legio. Samhällsfientligheten utbredd nationellt. Därför är det nedbrytande som pågår i vårt land ett politiskt och inte ett polisiärt problem.

Jag noterar att en sociolog i Malmö tillgriper just en bortförklaringsmodell när hon som "expert" ombeds uttala sig om bilbränder och stigande kriminalitet. Förövarna har det svårt, de arma stackarna. Godhets- och medlidandediskursen talar med full naivitet och enfald. Förövarna är besvikna och desillusionerade, måste lätta på trycket genom att döda och förstöra för oss andra, skötsamma medborgare. 

Det är högt förståeligt, enligt den medkännande sociologen. "Vi har ju ingen lokal", som man skämtade förr om på den tiden tämligen oskyldiga ungdomar. Inte som nu, förhärdade brottslingar.

Bosch. 

Varifrån kommer alla dessa nyttiga idioter som den där sociologen? Jag stötte även på dem under min tid inom högskolevärlden. Men hann lämna innan värdegrund  och annat nedbrytande tagit sig in i verksamheten på allvar.

Den störste av dem alla bland de nyttiga idioterna heter Sarnecki och kallar sig kriminolog, till och med professorstitel har hans trixande med siffror förlänat honom. (De största åsnorna, det är professorerna som Thomas Bernhard skrev.) Han fortsätter ihärdigt att troget hjälpa makten att mörka och ignorera medan landet förfaller. 

Statsledningen med Löfven i spetsen verkar ha abdikerat. Folket må ha tröttnat, men inget händer. Vad skulle morfar ha sagt? Han, den skötsamme medborgaren. Som dessutom försörjde sig själv. En annan osynlig lag: man ligger inte samhället till last.