Ack Värmeland du sköna. I Värmland bodde min moster Eivor. Många år i lilla idylliska, den gången, Storfors. Degerfors och Stora Valla, klassisk fotbollsmark, inte långt borta. Hon brukade säga att värmlänningar, det är ett driftigt folk, det.
Inte som gästrikarna som mentalt sitter och glor håglöst in i tapeten. Saknar de nedlagda fabrikerna och blåställets fångenskap.
Jag kan dra mig till minnes två nedslag i Karlstad. Jag anlitades att hålla ett föredrag - efter att ha omtalats inom högskolevärlden för mitt begrepp ångestskapande pedagogik - på en recentiorsdag.
Framträdde gjorde undertecknad, högskolans rektor och så Sven-Erik Magnusson tillsammans med en från bandet. Minns inte den sistnämndes namn, vet att han är död sedan länge. På scenen också Hajk-programledaren från SVT. Bengt, någonting. Utskrattad i Fjollträsk. Töntstämpel.
Hedrande förstås bli tillfrågad. Av ungdomen, och gudarna, vill man ju bli älskad. Föredraget, jag läste innantill ur manus, var dock obegripligt och högt över huvudet på gröngölingarna. Det kunde jag utläsa av studentkårordförandes alltmer förbryllade min. Hon som bjudit in mig. Och säkert ångrade det efter att ångestpedagogen tagit till orda.
Trevligt kvarta på Stadshotellet! Invid Klarälven. Presenter väntade. VIP-vibbar.
Senaste besöket var på universitet, högskolan tillerkändes universitetsstatus, för att föreläsa om Joseph Beuys. På grund av flygtrassel - på den tiden kände ingen någon flygskam, vad nu det är, som man fånigt nog förväntas göra i dag - blev det ingen lång föreläsning. Tjugo minuter knappt.
Kanske räckte. Och inte slår det Ludde som innehar det nästintill oslagbara föreläsningsrekordet i Cambridge: 7 minuter. Den grabben! Han kunde, han.
Nu Karlstad ånyo. Magnusson är sorgligt nog borta, han med den karakteristiska rösten. Det är till Hammarö vi skall för att besöka Git Lidberg. Hennes fingerfärdiga fågel- och naturbilder får mig att associera till Brusewitz.
På Hammarö bor den konstnärligt mycket intressante Lars Lerin. Få se om det går att få till ett möte med honom. Nedpackade två exemplar av min Beuysbok, ett avser jag förära honom i förekommande fall. Ett till Git.
Nu minns jag plötsligt en tredje tur till Karlstad, där det förresten lär finnas ett själlöst hockeylag. För att inleda ett samtal om medborgarlön, inbjuden av Ordfront. Finns den föreningen längre? Jag tänker inte undersöka det. Kan bli besviken. Bättre förr.
Bild: Sola i Karlstad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar