I Sandviken, där jag växte upp, florerade orden som enligt brukssamhällets diskurs skiljde normala från avvikande: "jollig", "händig", även "konstig" och "inte riktig". Det vagare "stor på sig". Berömmande: "präktig", "ordentlig". Nedvärderande: "festar", "karltokig".
Och så fanns tattare och zigenare, varnades för att de var tjuvaktiga och farliga. Liksom "upplänningar". Min far tillhörde den senare kategorin. Utmärkande för upplänningar: "snåla", "småaktiga", "bönder." Definitivt inga sandvikare. Av ett annat slag.
Hur de olika avvikelsetyperna ovan igenkändes? Vilka kännetecknen var? Inte alltid så enkelt eller glasklart. Tysta fördomar opererade, uppfattades som självklara.
Tidigt hörde jag dessa benämningar användas utan att någonsin ifrågasättas. Opreciserade och snabba att ta till. Även i mitt föräldrahem.
Konsekvenserna av att inte passa in kunde ta den avvikande till Ulleråkers sinnessjukhus. En kusin till min mamma låstes som ung flicka - speglade sig för ofta enligt omgivningen - in där. Släpptes ut först efter många år. Söndermedicinerad med svåra biverkningar.
I Maja Hagermans omfångsrika "Käraste Herman: Rasbiologen Herman Lundborgs gåta" (Norstedts) selekterar experterna och tillhandahåller vetenskaplig dräkt. Vetenskapsmän med statusskänkande auktoritet och titlar.
Kanske andra, lite mer sofistikerade, ord. Men, bortsett från den nordiska rasen, alltid med en nedsättande innebörd. Underförstått redan från början. En rashierarki etablerades. Där blandras innebär något negativt. Raserna bör inte blandas enligt hierarkins upprättare.
FINNS raser? Jag försöker bena ut, medveten om att jag rör mig på hal is: kan man skilja på ett vetenskapligt, ideologiskt och politiskt rastänkande? Riskerar ett vetenskapligt baserat rastänkande användas i politiska syften? (Låter som om jag reproducerar en myt om den obefläckade, värderingsfria vetenskapen som sedan missbrukas.)
Är blotta tanken på ras omedelbart komprometterande?
Hitler och nazisterna är förstås de som ligger närmast till hands att uppmärksamma i detta sammanhang. Med tjänande, legitimerande vitrockar som Josef Mengele. Han var förvisso inte ensam eller unik. De tyska läkarna hade även rastänkande kolleger i andra länder.
Varför slog sig den akademiskt välmeriterade Herman Lundborg på rasundersökningar? Ägnade sig åt omsorgsfull kartläggning av det svenska folket som ras? Grundade Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Världsledande. Lundborg internationell auktoritet.
Jag förstår det som, kanske är jag helt ute och cyklar, att från början drevs han av den nyfikenhet som borde känneteckna alla vetenskapsmän med ett öppet sinne, kanske hade han rent av ett gott uppsåt. Inga lömska baktankar. Förutsåg inga diskutabla konsekvenser.
Naiv? Nja. Vetenskapligt skolad. Tränat sitt tänkande bortom obearbetad vardagsreflektion. Nog borde han insett vad han höll på med. Om han inte svårt lurade sig själv. Eller fångades av framgång och karriär.
Men var han en "gåta" som Hagerman uppfattar honom? Kanske motsägelsefull och i avsaknad av inre kompass. Samt sin tidsandas okritiska barn.
Tiden var en annan, som vi brukar säga. Långt från vår där "ras" blott är ett skällsord. Och man svepande kan stämplas som "rasist". Om man inte håller tand för tunga.
Ju längre den oförtrutet nitiske Lundborg höll på, desto mer fördömande och nedlåtande ljuder hans ton. Vad förtjänade fortfarande benämnas vetenskap, vad var enbart fördomar och fullkomligt ovetenskapliga utsagor? Stigmatiserande åthävor?
Hände något med honom under det professionella livets gång? Samtidigt gjorde han en kvinna av "fel sort" gravid. Något som länge doldes.
"Lapparna" undersökte han målmedvetet och systematiskt, många forskningsresor arrangerades norrut. Försåg dem med rasegenskaper. Klisterlappar. De hotade enligt honom den överlägsna svenska rasen.
Lundborg hamnade, måhända ohjälpligt och som en obönhörlig konsekvens, där hans kolleger befann sig i det nazistiska Tyskland: i en samhällssyn som predikar att de undermåliga element som förorenar och förstör samhällskroppen måste elimineras.
Till dem hör judarna, också enligt Lundborg. Han talar klarspråk som uppburen gäst i Berlin 1935 om detta. Nyttig idiot? Kanske. Eller mycket väl medveten om vad han sa. Intagande en övermänniskoståndpunkt. Himmler konsulterade honom.
Stryp fortplantningsmöjligheterna, sterilisera. Undanröj de socialt odugliga och mindervärdiga. Imbecilla och svaga. Bort med undermänniskorna. Bara orsakande kostnader och rasförsämring. Auschwitz nästa! Låt tågen österut börja rulla.
I våra dagar "nöjer" vi oss med att diagnostisera, och medicinera, dem vi bedömer som avvikande och inte som vi: ADHD, bipolär, autistisk och så vidare. Börjar med barnen. Selektion pågår - än i dag. Om än i mjukare varianter. Samma fenomen - andra termer.
I universitetsstadsdelen Dahlem i Berlin rör jag mig gärna. Har många gånger passerat det som hette Kaiser-Wilhelm-institutet för antropologi, mänsklig ärftlighetslära och eugenetik.
Vet att det ryktades men talades lågmält om att i denna tillslutna, för den initierade skrämmande byggnad förvarades ända in på 1970-talet "material" från koncentrationslägren. Att beforska.
Den faktasökande Hagerman lämnar klart besked: Mengele försåg institutet med blodprov och ögonpar från fångar i Auschwitz.
Bild: Bukowskis
Fotnot: Jag läste Hagermans bok i pocketversionen. MYCKET liten stil, särdeles ansträngande för ögonen. Förstoringsglas anbefalles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar