Jag är osäker på om divan - "vill ni se en stjärna, se på mig!" - ägde eller hyrde. Men jag vet att Zarah Leander hade en bostad i det Dahlem där jag dessa dagar håller till. Dock har jag ännu inte, trots tappra försök, lyckats lokalisera var huset finns.
Börjar jag att tappa stinget som adress- och gravuppsökare?
Den i nazityskland uppburna Leander var en afton hembjuden på supé till Joseph Goebbels i hans Bogensee utanför Berlin. Jag har fått för mig att det var dit han tog sina kvinnor. Han ägde nämligen ett hus på Schwanenwerder ute i Wannsee också.
Granne med den undersköna Lida Baarova´ som han förälskat sig i och var beredd att börja leva med. Bryta upp från äktenskapet med Magda, Tredje Rikets första dam. Avsäga sig posten som propagandaminister. Men Hitler sa bestämt nej.
Huset i Bogensee, se fotot ovan, är ute till försäljning. Har varit det länge. Men ingen spekulant har anmält sitt intresse. Gräset växer högt runt byggnaderna.
Vågar ingen köpa av rädsla för att propagandaministern skall spöka? Nynazister dyka upp?
Horbocken med klumpfot, som man viskade om honom i filmstaden Babelsberg. Flitigt utnyttjade han sin maktposition och lägrade skådespelerskor. Vem vågade säga nej?
Han hade förberett supén med kandelabrar och hela baletten. Men Leander lyckades slingra sig ur det lätt genomskådade förförelseförsöket. Enligt egen utsago. Goebbels erbjudande, med hotfull underton, om att bli tysk medborgare nobbade hon också.
En annan gång var Zarah gäst vid en påkostad middag i Berlin med Führern som hedersgäst. En diplomat vid Svenska Ambassaden i Berlin, namnet har fallit ur mitt minne, vittnade om det i sina memoarer.
Efter en eller ett par snapsar stegade hon fram till Führern innan någon, han omgavs av ett stort antal SS-män som livvakter, hann stoppa henne:
- Jag ser att ni har problem med frisyren.
Filmstjärnan blev aldrig mer inbjuden till någon tillställning där den snarstuckne Führern var närvarande.
Jag älskar anekdoter! Det kanske förklarar varför jag inte gjorde någon succé som akademiker. "Anekdotisk evidens" brukar de akademiska bedömarna fnysa. Inte värt någonting som bevis.
Men egentligen, förlåt min självöverskattning, tror jag att jag skrev för bra för att höra hemma inom universitetsvärlden. Där man kan bli framgångsrik även om man skriver som en kratta. Det sätts inga stilistiska poäng. Jag kände mig aldrig bekväm i den världen.
Jag samlar hela tiden på mig nya anekdoter. Vem intresserad? Jag har roligt själv. Det är huvudsaken. Och jag har utsett mig själv till chef för Avdelningen för onyttig kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar