Trettio år sedan "den antifascistiska skyddsvallen" - enligt den offentliga lögnen i Östtyskland - hackades ned. Mycket dessa dagar i medierna med anledning av detta. Jag minns plötsligt diskussioner med min värdprofessor Merkens i Berlin hösten 1993.
Inte långt efter att Muren äntligen börjat suddas ut från kartan, den brutala delningen av Tyskland upphört.
Jag var nyfiken på Merkens syn på DDR-lojala universitetsmänniskor. Bortsett från, om det nu låter sig göras, minutiös Stasi-övervakning. Och från dem som sålt sin själ. Men annars, hur förstå denna lojalitet?
Skall inte intellektuella per definition vara kritiska? Inga statstjänare, inga klerker. Förlåt naiviteten.
Merkens förstod inte frågan med dess retoriska underskruv. Man ÄR lojal mot staten. Punkt slut. Även en universitetsprofessor är i grund och botten ingenting annat än en "Beamter".
Preussens hierarkiska, militaristiska samhällsstruktur, betänk Hitler i sin bunker och den absurda lydnaden in i det allra sista, lever kvar. Oavsett vad systemet benämner sig. Nazistiskt, socialistiskt eller demokratiskt.
Ränderna går aldrig ur. Preussen sitter bergfast i samhällets ryggmärg.
Det formella tilltalet ett tydligt tecken. Man säger inte "du". Även om i tv-serier och filmer "Sie" okunnigt och respektlöst översätts med "du".
"Undersåten" av Heinrich Mann fångar den preussiska andan, svår för en befriad själ att förstå. Väl värd att läsa.
Skriftställaren tilldelades en guldrova för trettio år av "Nit och redlighet i rikets tjänst". Det kändes minst sagt kluvet, självbilden började att gunga.
Späddes på av en kvinnlig kulturredaktör i Arbetarbladet. Den statsanställde samhällskritikern, kallades jag hånfullt. Lät som om jag fick hållas i skyddad verkstad. Trygg och ofarlig.
Tankens illojalitet har jag ju alltid velat praktisera, varit en solitär som aldrig strävat efter tillhörighet. Därför hamnat i ordentligt blåsväder flera gånger. Vid ett tillfälle skulle jag utredas för tjänstefel. Men likafullt: prickfri i tjänsteutövningen.
Dagens situation i Sverige, jag påminns om samtalet med Merkens, präglas av mer statslojala tjänstemän än någonsin:
Aktivister huserar inom statliga verk såsom Migrationsverket. Tillämpar öppna edra hjärtan-ideologin. Lanserad av tidigare statsminister. Bärare av den offentliga lögnen om migrationens positiva effekter, kunde man också säga.
Värdegrundsakademiker inom högskoleväsendet som helt sonika inrättar sig i ledet. Systemets trogna tjänare. Husbondens röst.
Sannerligen långt från salig Christoper Jacob Boström (bilden) och idealet om den oförvitlige ämbetsmannen.
Bild: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar