Läser, under stigande bedrövelse och ilska, i morgontidningen om den utbredda barnfattigdomen i Gävleborgs län. (GD 191117 Regionstyrelsens ordförande, Eva Lindberg (S), uttalar sig.
Hon som tillsammans med sina kumpaner, däribland miljöpartister jag kände som kloka människor, "styr" en region som dragit på oss skattebetalare 600 miljoner kronor i underskott. Skandalöst och hisnande. Utan att vi haft ett ord med i laget.
En sjukvård med en arbetsmiljö som blivit ökänd nationellt för att den är så eländig. Lägg till långa patientköer.
Ärligt talat bryr jag mig inte om hennes snickesnack. Framkallar bara förakt. Siffrorna talar ju sitt tydliga språk. Bortom politrukens munväder. Hon kunde lika gärna dra en trudelutt på blockflöjt. Betyder ingenting. Minskar inte fattiga barns svåra situation.
Häromkvällen i SVT Morgan Johansson. En förtroendeomröstning nyligen i riksdagen fällde inte honom. (Räddades av polarna bakom JÖK:en.) Spelar ingen roll. Han blir inte en bättre justitieminister för det. Men han försöker intala oss något annat. Vad tror han om oss?
Johansson skröt vitt och brett i tv om allt regeringen gjort mot gängvåld och kriminalitet. Spelar roll. Det bara fortsätter ju. Dag efter dag. Sverige liknades av en internationell observatör vid en krigszon. Ett avskräckande exempel för Danmark och andra länder.
Även om till och med självaste statsministern bedyrar att han varje dag arbetar på att "knäcka gängvåldet". Vem lyssnar ens längre på denne ömklige, misslyckade figur? Tar honom det minsta på allvar? Snart är SD största parti i alla opinionsmätningar.
Jag minns än en gång den för tidigt bortgångne ledarskapsforskaren Richard Hackman som jag ofta ordagrant citerat. Ett seminarium jag deltog i med honom som inledare, i strumplästen efter att han sparkat av sig skorna, på Harvard University i Boston.
Han berättade om sin studie av internationellt välkända symfoniorkestrar med legendariska, karismatiska dirigenter. Hackman: - Om ni vill bedöma ledarskapet i en symfoniorkester, lyssna efter hur det låter.
Om jag lyssnar efter hur det låter i Sverige? Det låter förskräckligt. Aldrig ljudit så illa. Men vackra ord och löften från "dirigenterna". Fram till sammanbrottet.
Fotnot. Om den i mina ögon mycket sympatiske och mig i min tidigare gärning inspirerande ledarskapsforskaren Hackman med ett tilltalande perspektiv på ledarskap: https://www.nytimes.com/2013/01/21/business/j-richard-hackman-an-expert-in-team-dynamics-dies-at-72.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar