Till Radio Gävleborg häromdagen för att tala om min nya bok Infall. Berättelser om landshövdingar, filosofer och Beuys. Larry Forsberg, denne eterns glädjespridare, ledde som vanligt förmiddagsprogrammet med bravur. Aldrig en död punkt. Mannen är rock'n'roll.
Apropå det. Glömde i hastigheten fråga honom om han har med någon låt i årets Mello (så skall man säga om Melodifestivalen för att räknas som en i det coola gänget, har jag förstått). Han är ju även kompositör av populärmusik.
Infall kunde som inofficiell undertitel ha Istället för memoarer, boken innehåller en hel del tillbakablickar. Mitt liv har ju blivit långt, tack vare Gud och skor som hållit. Och min behandlingsinnovative livmedikus Hans på Onkologen i Upsala.
En bok om att leva livet skrivande. Hur ter sig ett sådant liv? Undrar förstås vän av kreativitet. Välkommen till verkstan! (Just nu slukar jag Zimmermans Låtskrivarkonsten. En surpitt sågade den. Jag stimuleras däremot så in i baljan av Bobs "skrivarkonstanalys". Förlåt utvikningen.)
Att sitta som en fluga på väggen. Följa det dagliga samlandet av intryck och ögonblicklig inspiration. Jag tvekar inte att benämna det ett bra liv. Osäker om Dylan skulle hålla med, it´s a life and that´s all. Tillägger genast: but it´s my life.
I programmet, som man kan höra i SR-appen om man så önskar, stack jag inte under stol med att boken är djupt subjektiv.
Det är endast så jag kan få syn på världen. Den tyske filosofen Martin Heideggers begrepp dasein har alltid varit mig vägledande. Vi befinner oss i och med födseln i världen och det är blott genom att vara subjektiva som vi kan vara aktivt närvarande i densamma.
Exakt det är att fullt ut da sein.
Heidegger varnade för att reducera sig själv till ett Man, någon i allmänhet. Hans Varat och tiden, förvisso inte någon Läckberg och som du klämmer på en lunchrast, har jag läst flera gånger, återkommit till genom åren. Hans existensfilosofi - som att törstig dricka vatten.
I samma radioprogram en torr figur - en Man - från samma ort som en prins, från början en groda en prinsessa kysste, och som skrev nedlåtande om min Beuysbok. Vi är inte de bästa vänner, om man säger så.
I direktsändning hann han fyrkantigt uttrycka sin aversion gentemot litteratur som "är subjektiv". Det var ju mig som författare han menade, men han lindade in det. Om det är något jag tycker riktigt illa om så är det försåtlighet.
Att inte ta bladet från munnen, vara öppen och rak. Så förvrängs samtal. Snarare omöjliggörs.
Jag vet inte om det blev ett bra program - trots Larrys insats. Men, som sagt, det går att lyssna på appen.
Bild: Internet Encyclopedia of Philosophy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar