Jag minns vilket himla liv det blev när jag vid Uppsala universitet i den kylslagna december 1979 lade fram min doktorsavhandling om LO, förfäktade i denna den kontroversiella tesen att facket genom de arbetsrättsliga lagarna blivit medlemsoberoende.
Legitimitet hämtas genom arbetsrätten och de påbjudna förhandlingarna med arbetsgivaren. I princip klarar sig facket med passiva "pappersmedlemmar". Alltför aktiva, stridbara medlemmar riskerar störa förhandlingsordning och fredsplikt.
De verklighetsfrämmande Uppsala-akademikernas kritiska reaktion lämnar jag därhän. Jag kan gå med på att avhandlingen kanske lite väl starkt tenderade mot det politiska, min upprördhet över vad som hänt med facket drev den dithän.
I likhet med Jan Myrdal - i den stimulerande brevbok han begick tillsammans med Lars Gustafsson, Den onödiga samtiden (1974) - tror jag ingen utveckling är obestridligt nödvändig. Inte heller den fackliga. En annan väg kunde i det senare fallet ha valts.
Avhandlingen repade förstås LO:s stolta självbild och image. Fackförbundsledningarna, snarare deras press, fördömde utan att inte alltid ha läst avhandlingen så det stod härliga till. Rena gatloppet för författaren. De nöjde sig med vad medierna summariskt förmedlade.
När jag varseblir bråket i Lund runt Sameh Egyptsons avhandling om Muslimska brödraskapet känner jag igen mig. Icke minst när jag scannar gammelmedierna och fångar vad etablerade opinonsmakare på DN och andra drakar nedlåtande har att säga om avhandlingen.
Alla kan omöjligt ha hunnit läsa tegelstenen på över 700 sidor. Den går att ladda ned.
I senaste Proletären (230216) läser jag om hur H&M ägnar sig åt så kallad hyvling som ledningsstrategi. Helst vill klädkedjan inte ha någon enda fast anställd på heltid. Du kan erbjudas fem garanterade timmar i veckan, men helst ser ledningen att det skall vara noll.
Sedan dygnet runt oroligt gå och vänta på att telefonen ringer, eller att ett SMS kommer. Gigekonomin i dess prydno - du är väl lojal mot företaget, lilla vän? Daglönarsystemet tillbaka. Skrev vi inte nyss 2023?
Samtidigt som hyra skall betalas, mat handlas och det råder inflationstid. Jag känner inte till butikspersonalens reaktioner. Rösterna från Handels låter dock uppgivna, som om det på förhand är kört. Strejk? Skulle inte tro det. Detta är inte Frankrike.
LO har redan gått med på en fortsatt urholkning av LAS. H&M kan därför simma lugnt. Hyvlingen kommer att lyckas, glöm anställningstryggheten. Vad ska jag med LO till, torde en och annan kontingentbetalande handelsmedlem fråga sig.
Bild: Ernst P.AB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar