Botkyrkagate

Det återstår att bena ut om det som hänt i Botkyrka är något unikt, eller om det handlar om ett mer generellt fenomen. En avhandling i Lund, som i dagarna ventileras, indikerar och mer än så att det är fråga om det senare. Ett politiskt övertagande inifrån av odemokratiska krafter.

Lundaforskarens doktorsavhandling, Global politisk islam?, om hur Muslimska Brödraskapet på olika sätt infiltrerar vårt land är en varningsklocka som kanske ringer för sent.

Betecknande nog har det tydligen varit svårt både att rekrytera folk till betygsnämnden och opponent i Lund. Det råder en otäck atmosfär i Sverige. Och Lund spär på den. Om det fortsätter så här, vart i hela världen ska det sluta? Jag fullföljer inte min tanke.

Beklämmande bevittna S partisekreterare Baudin i rutan. Om jag förstått saken rätt så ljuger han om att han inte varit informerad om Botkyrka. Beklämmande också höra om den socialdemokratiska familjen, förstå hur ingifta människor är med varandra. 

Journalister, ledarskribenten Anders Lindberg på AB, med S-politiker. Och så vidare. Ett maktblock. "Klägget", sa Junholt. Men det här är ju värre än så. Ingifte slår umgänge. 

Jag brukar skriva det: mammas socialdemokrati är död. På SVT Play, närmare bestämt Öppet arkiv, kan man följa serien om pionjären, den hetlevrade agitatorn August Palm som uppfordrande utropade "Hvad hvilja socialdemokraterna?"  

Serien, där den sedermera hyllade Hjalmar Branting framställs på ett föga smickrande sätt, lockar fram en "omöjlig" undran: Hur kunde det ha gått med socialdemokratin? Måste det gå som det gjorde? Var det verkligen oundvikligt? 

Jan Lindhagen och Macke Nilssons bok, med flera decennier på nacken, Hotet mot arbetarrörelsen riskerar svara ja på den sista frågan, med referens till samhällsutvecklingen.

Kommen från ett brukssamhälle genomsyrat av denna socialdemokrat, och som ovannämnda bok förtjänstfullt kartlägger, med en mor som var aktiv socialdemokrati in i det sista, föder undran sig själv. Och den kantas av sorg.

Jag tänker, som så ofta, Jan Myrdal och hans begrepp "den onödiga samtiden" i brevboken han begick med Lars Gustafsson. Inte hade dagens S behövt vara så förstelnad och maktberusad som den är. Men vad hade krävts för att motverka? Det kan jag inte svara på. 

Och nu är det som det är. Vill du se socialdemokratins samtida ansikte? Studera Baudins.

Foto: Christine Olsson, TT