Krävs ingen hönsfarmare och näbbmus

Med hjälp av den kanadensiska vetenskapsskribenten Heather Pringle i boken Härskarplanen. Himmlers jakt efter det ariska ursprunget (Historiska Media, e-bok 2013) erbjuds jag möjlighet att äntligen kunna fördjupa mig i fenomenet Ahnenerbe som länge intresserat mig. 

Ordet "Ahnenerbe" knepigt att översätta till svenska, kanske närmast "fädernesarv". Ett projekt initierat av SS-chefen, ibland kallad hönsfarmaren eller näbbmusen, Heinrich Himmler och som syftade till att legitimerande finna, i praktiken fabulera fram nazismens förhistoriska rötter.

I det syftet inrättades en forskningsstiftelse som utrustades med minst sagt frikostiga resurser.

Spåras och verifieras skulle den ariska rasen, den blonde blåögde ariern som står över alla andra raser. Därför med den överlägsnes medfödda rätt att kolonisera och skapa Lebensraum - minns Hitlers planer för länderna österut - samt förtrycka och förinta "undermänniskorna". 

I det senare fallet i första hand judarna. 

Denne arier härstammade från Indien, enligt mytologin som lanserades i Tyskland långt innan nazisterna kom till makten, från områden runt Himalaya. Från början fredlig och vegetarian, sedan krigisk och köttätande. 

Efterhand byttes fot och det hävdades att det ariska folkslaget istället härstammade från norra Europa. Det passade den nazistiska rasideologin bättre. Även om Hitler gärna inflikade Greklands betydelse för Germanien och den "tyska andan".

Nationalsocialismen skulle ställas på vetenskaplig grund. Bort SA:s gatuslagskämpar, in seriösa akademiker med respektingivande titlar. Och istället för SA:s sjaskiga bruna uniformer Hugo Boss eleganta svarta SS-mundering. 

Övermänniskan skulle kännas igen redan på utstyrseln.

187 forskare från olika discipliner knöts till Ahnenerbe-projektet som först inhystes i det välbärgade Dahlem i Berlin, i ett hus som tillhört  judar. Ett kostsamt projekt med arkeologiska och antropologiska expeditioner som skickades ut i världen. 

Forskarna gav sig ut på jakt efter förhistoriska ledtrådar, bevisas skulle en redan färdig och orubblig tes. Spännvidden stor och bred, bland länderna där det botaniserades fanns såväl Tibet som Island. Bohuslän med sina stenristningar uppsöktes. 

Fakta trilskades eller sparkade som Gunnar Myrdal uttryckte det. Pusselbitarna lät sig icke användas utan ett stort mått av fabulering och spekulation. Det söktes inte kunskap uteslutande baserat på vedertagna vetenskapliga metoder, utan ren och skär bekräftelse. 

Utanför Tyskland hånskrattades det inom forskarsamhället åt tossigheterna. Det hindrade inte Himmlers apolegeter.

Värt att notera inga förblindade dumhuvuden, dessa 187. Efter kriget fortsatte många sina universitetskarriärer, därför inte mycket forskat om detta Ahnenerbe. Känsligt ämne. Locket på i Västtyskland efter Tredje riket. Med alla övervintrande nazister högt upp i förvaltningen. 

Så Pringles journalistiskt skrivna bok, bakom den ligger ett imponerande minutiöst arkivarbete under flera år av ett nitiskt arbetande team, blir därmed något av ett standardverk. 

Det finns mycket att säga om Ahnenerbe, många trådar att dra i. Men för mig blir, med min bakgrund inom högskolevärlden och ett livslångt försök att stå fri i tanken, ett nyckelord behöver. Perspektivet som skall läggas på Ahnenerbe ger därigenom sig självt.

Ahnenerbes forskare, doktorer och professorer, valde att underordna sig den nationalsocialistiska staten aggressiva utrikespolitiska strävanden. De tjänade politiska och ideologiska intressen med sin "forskning".

Efter kriget försökte de ljuga sig fria från sina gärningar, i vilka ingick grymma experiment på lägerfångar. I kartläggandet av "undermänniskan".

De behövde inte underkasta sig, förutom av karriärskäl. Det är min poäng. Jag är inte säker på att alla var övertygade nazister. 

Parallellen till dagens Sverige? Jag kan faktiskt inte låta bli att se en sådan, även om det kanske är att ta i. Faran med flockmentalitet bland opinionsbildare och åsiktsproducenter. Jag tänker de onyanserade propagandistiska krigshetsarna, medan striderna rasar i Ukraina. 

De behöver inte hetsa, de väljer att göra det, i flock. Mediemänniskor och universitetsanknutna i en salig blandning, diverse "experter". 

De hetsande sviker sin uppgift som kritiska granskare, sviker sanningssökandet för att uttrycka det högtidligt. För detta krävs ingen Himmler. Eller svarta Hugo Boss-uniformer. Det går så bra, ändå. Maktens trådar de sprattlar i osynliga - som om de inte fanns.

Det intellektuella ansvaret, som Jan Myrdal efterlyste, borta med den förhärskande opinionsvinden.