Uroxen, utmed memory lane

Uroxen hette "fikastället", som di modärna säger nuförtiden ("fika" för övrigt  ett ord jag aldrig använder), beläget en trappa ned från gatuplanet på S:t Johannesgatan i Upsala. Och som väl måste sägas ha varit ett dåtida, typiskt studenthak i slutet på 60-talet.

Bland de manliga gästerna inte endast undertecknads nuna som pryddes, i enlighet med vad den stormiga tiden påbjöd, av ett vildvuxet skägg à la revolutionshjältarna Fidel och Che. 

Nämnas kan att jag, utan handledning trots att jag tilldelats en handledare men som nog var lika glad slippa, skrev en över hundra sidor lång trebetygsuppsats om Kuba och vad jag kallade "nynationalism" i Tredje världen. Herregud. Måhända preskriberat.  

Studentvänliga priser hos Uroxen, man kan inte säga något annat. En rejäl skinkmacka och en kopp java med påtår kostade inte många sekiner.  Jag slank ofta ned för just detta. 

På andra sidan gatan CSN, en händelse som ser ut som en tanke. Hämta studielånet, raskt till banken, sedan Uroxen för att börja bränna det. 

Efter en ganska lång inkörningsperiod, en kulturchock förlamade grabben från ett hem utan akademiska traditioner, fann han sig väl tillrätta i den frihetsskapande universitetsmiljön. Få föreläsningar, mycket egentid. 

Utrymme för läsande och ostyrigt tänkande. Växande! Bildung, ett ideal som omhuldade i den stormakt som seglade under humanismens flagg fram till 1933.

Inte långt från Uroxen Skandalhuset. Det tornade ju, färdigbyggt, upp sig högre än universitetet! Skandal! Heller inte så långt borta Docenthuset. Krävdes att man titulerades minst docent för rätt till tjänstebostad. 

Den traditionella, akademiska hierarkin intakt. Titlarna ännu icke devalverade. Nuförtiden både tjugofemöresdocenter och -professorer. 

Nog bodde filosofiprofessor Hedenius där. (Jag tragglade mig, nitton år gammal, igenom hans Tro och vetande.) Spottade inte i glaset under postseminarierna. Ryktet viskade att minst en gång bars han plakat hem. 

Snett mitt emot Docenthuset bodde Karin Boye, vet inte hur länge. En doktorandkollega till mig fann en lägenhet på adressen, rymlig med speciell atmosfär. Jag sökte som flitig gäst spår efter kvinnornas och de meningstörstande tonåringarnas poet par préférence, fann inga. 

Och så universitetshuset, det RIKTIGA universitetet med rektor Erik Gustaf Geijer stående staty utanför. Så småningom uppfördes nämligen, nedanför studentområdet Rackarberget, ett schabrak som döptes till något med "centrum". Där universitetsutbildningar arrangerades.

I källaren på universitetet, i djupt ekande valv, kafé Alma där serveringen ombesörjdes av förklädesprydliga, nobla damer. 

I sal X disputerade jag inför fullsatta bänkrader. UNT hade i flera artiklar om avhandlingen gjort rena reklamen för tillställningen. Påstods med feta krigsrubriker att en ny avhandling skulle ventileras om fackets "pampvälde". 

Som sagt, jag trivdes i den intellektuellt utrymmesskapande miljön. Långt från järnbrukets instängande. Men lämnade Upsala, hade därefter under många år svårt för att återse den eviga ungdomens stad. 

Baserat på mörka erfarenheter, både privata och professionella, efter de första årens ljusa. Främst det första. Uppbrott och sårig skilsmässa.

Sedan några år återvänder jag dock gärna till staden invid Fyrisån. Dator med, sitter på Carolina, "Carro", i den klassiska läsesalen på hård trästol och skriver. Blickar ut över Engelska parken. Betraktar i smyg de MYCKET unga studenterna. 

Skulle jag börja surra, som jag har en tendens att göra, om 68, sökte de väl snart en utväg slippa lyssna. Jag noterar att många hänger med den tjocka lagboken uppslagen framför sig. Studerar juridik. På min tid sociologi. Time changes. De röda fanorna undanstoppade.

"Tänk, hur det kan forme sig", som svärfar brukade undslippa sig. Komma tillbaka till den stad där jag fanns i tjugo år med glädje i sinnet, inga negativa känslor. Men det stannar vid en, högst två dagars uppehälle. 

Övernattning i förekommande fall på Akademihotellet utmed Övre Slottsgatan. Alltid samma rum högt upp med utsikt mot Domkyrkan och den imposanta byggnad som inrymde Statens institut för rasbiologi. I kvarter där Pelle Svanslös och de andra katterna strök runt.  

Uroxen har förvisso besökts på nytt. Numera i asiatisk regi. Borta de läckra skinksmörgåsarna.