Bodil Malmsten (1944-2016) innebar en ny och uppiggande bekantskap, alldenstund jag läste hennes två böcker från franska Finistère dit hon, som av en slump, tog sin tillflykt.
En plats som hon efter sju år flyttade från, utan att definitivt överge i hjärta och minne, för Nantes i närheten.
Skälet, som hon åtminstone anger, är att den hantverkarhjälp hon behövde med det bökiga huset i Finistère aldrig kom trots envisa påstötningar. Men inte blev det mycket bättre i Nantes, om jag förstått saken rätt. "Ring inte oss, vi ringer dig."
Jag hade inte haft nöjet att lära känna Malmsten tidigare, oklart varför. Förtjustes nu över och underhölls av hennes till synes anspråkslösa och lediga stil. Norrlandsjänta ända ut i tangenterna. Med skinn på näsan.
Hennes självironi, hon uttalar franska ord fel, så att det låter helt galet. Men hon skäms inte för att avslöja det för sina läsare. Hittar hon på, serverar hon skrönor?
Nå, förstör inte en god historia genom att fråga efter om den är sann, Truman Capotes kloka råd gäller även här.
Landsbygdens folk, som hon dagligdags möter, visar ett imponerande tålamod, beter sig inte som snorkiga parisare, utan försöker att klura ut vad hon menar på sin egensinniga franska.
Samma överseende och artiga tolerans mötte jag i Toulouse, när jag under ett besök hos min yngsta dotter försökte lotsa mig fram på rostig franska från Sandvikens Högre Allmänna Läroverk.
Jag hade tänkt att fortsätta med Malmsten, men så blir det inte. Hon har en tendens att alltför ofta plita dit en sentens för mycket, addera satser när det inte erfordras. Det gagnar inte hennes stil, det blir overload. Hm. Kanske känner jag igen mig själv som skriftställare?
Apropå skriftställare. Jag har läst den förut, för många år sedan, Jan Myrdals Maj. En kärlek (1998). Med underrubrik Medvetenhet och passion. Låter som vin och vatten i mina öron, inte så bra att blanda. Men Myrdal är som han var, förstås, dissociativ.
Köper den som e-bok på Bokus (utgiven som sådan 2020). Boken är uppdaterad och försedd med förord och efterskrift i Myrdals majestätiska anda. Referenser till verk och diskussioner som varken jag eller någon annan fåkunnig själ är förtrogen med, förutom Myrdal själv.
Detta vandrande lärdomsbibliotek som saknar motstycke i Sverige, kanske inte bara här.
Kommer på mig själv med att tyst, en smula otåligt, undra: När ska boken börja? Eller har den redan börjat ? Borde jag hoppa över hans utförliga "inlindning" av texten och gå direkt på rödbetan, vilken den nu egentligen är?
När jag väl på allvar öppnat, som Myrdal själv skulle säga, boken kan jag inte släppa den. Aldrig mött Myrdal så sårbar och hudlös. En "annan" Myrdal än den "vanliga", andra sidor visas ocensurerat. Mycket mänsklig och sympatisk framstår han som. Förlorad i sitt livs kärlek.
För jag vet inte vilken gång i ordningen njuter vi av den underbara tv-serien Barnmorskan i East End (TV4 Play). En elva säsonger lång, oemotståndlig, historia baserad på Jennifer Worths självbiografi. Hon jobbade som midwife i det East End som inte längre finns.
Gentrifieringen har slagit till. Proletärer och fattighjon, marsch pannkaka! Liksom Söder i Stockholm, Haga i Göteborg, Prenzlauer Berg i Berlin, Vesterbro i København. Money rules.
Barnmorskorna, dessa omsorgsfulla grindvakter vid livets början. Nå, enligt "antipsykiatern" Ronald Laing börjar jämmerdalen redan prenatalt, i och med att fostret hör ljud utanför moderns kropp och påverkas av dem.
En svindlande tanke. Vi föds formade, förpackade och klara. Snacka om determinering. Undra på att vi skriker i högan sky efter att brutalt ha kastats ut från den värmande moderbehållaren.
Lars Gyllensten, utbildad läkare förutom författare och medlem av Svenska Akademien, skriver någonstans att vävnadsforskare har kunnat urskilja förkalkningsprocesser prenatalt.
Vi skulle, om vi tänjer på och dramatiskt spetsar till tanken, således vara gamla redan innan vi föds.
På något underligt sätt känns det logiskt. Be mig inte förklara varför denna känsla. Kanske för att jag i skrivande stund känner mig gammal. Och trött.
Bild: Svenolov Ehréns omslag till Maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar