Nu den vår den svage kallar höst. Röda och gula blad betäcker marken. Hur fort blir lönnarna gula som lyser vår vandring i parken, som Stig Dagerman föregripande sitt självmord i garaget skrev.
Vi färdas med en av Mälartågs fortgående dubbeldäckare ned till den eviga ungdomens stad drygt tio mil söder om Gefle. Till ett biljettpris enkel á 27 kronor. Dyrare åka buss i parkeringshusens okrönta huvudstad. Den värsta morgonrusningen över. Inte många ombord.
Passerar Mehedeby dit jag för många år sedan skickades av Gefle Dagblad med det tågbolag som då fortfarande hette UL för att i församlingshuset bevaka ett evenemang med iransk poesi.
Minns inte namnen på de presenterade poeterna. Kvinnor. Obeslöjade. Kanske politiska flyktingar. Uppdraget gavs mig av Sanna Wikström. Hon som fult nog inte fick efterträda Widegren som kulturchef. Nu vilar hon på körrgårn i det Skutskär som passeras med tåget.
Orten som Gud glömde och som journalisten Åke Olsson utnämnde till Sveriges fulaste. Sannerligen på min ära, inte ser den inbjudande ut från tågfönstret! Om än inte värre än många andra hålor. Där ingen utan dubier slår ner sina bopålar.
Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva tronar majestätiskt högt, överblickande staden vid Fyrisån. Jag tror inte att jag frekventerade biblioteket en enda gång under mina första två år i Upsala.
Jag, grabben från Bruket, utesluter inte att jag helt enkelt inte fattade att jag kunde använda bibliotekets resurser.
Det gav ett så vördnadsbjudande, lite skrämmande intryck när jag med portfölj jag fått av farsan passerade det från föreläsningarna på väg till mitt studentrum. Lärdomsstadens ansikte. Massiv port. Trappa upp till den. Inte lätt bara slinka in. Ingen katt bland hermelinerna!
När jag började skriva på min trebetygsuppsats om Kuba var det Dag Hammarskjöldbiblioteket som gällde. I huset nere vid Dombron mitt i stan håller nu en kinesisk restaurang till. Tidens anda, när bildning inte längre står högt i kurs?
Förutom detta bibliotek anskaffades böcker från Lundeq. Billiga debattböcker om Latinamerika. John Gerassi, Sven Lindqvist bland författarna. Fidel Castro, Ernesto Che Guevara. Svalde dem med hull och hår. Läste så ögonen blödde.
När jag sedermera höll på med forskningsprojekt satt jag ibland på Carolina. Numera tar vi oss dit titt som tätt. Jag tycker om att placera mig i läsesalen med min dator. Men inte är det som förr när absolut tystnad skulle råda. Basta.
Förutom ljudet från luntorna under bläddring. Överliggarnas tofflor släpande mot golvet.
Det pratas högt numera i det forna bildningstemplets salar. Sörplas energidrycker. Dras ogenerat in barnvagnar med skrikande bebisar. Liv i luckan. Tjo och tjim, som Brynäs tränare Gällstedt säger.
Jag minns den högdragne, forne överbibliotekarien som iförd kostym och fluga någon sällsynt gång visade sig ute i lokalerna. Respektingivande, som nedstigen från parnassen. Han skulle tro att han mardrömde om han nu tvangs uppleva sitt bibliotek.
Tjocka, blytunga samlingar av Vecko-Journalen frambeställda. Jag hjälper min närstående att gå igenom årgångar från 30-talet. För att söka efter vad som skrevs om spanska inbördeskriget 1936-1939. Hon ska skriva en abstract som akademikerna säger i Upsala.
Hitler, Göring, Goebbels och Mussolini passerar förbi på sidorna. Behandlas uteslutande deskriptivt, som di också säger i Upsala. Inga värdeomdömen. Göring framstår inte som så fet på svartvita foton. I Tyskland kallades han ju bakom ryggen der Dicke.
Den lilla vidriga fascisten i Spanien, verkade drivas av sjukligt morbida motiv, behandlas däremot inte deskriptivt. Erik Lindorm skräder inte orden, utan ger folkmördaren vad han förtjänar.
Frestande att fastna i artiklar skrivna av Vilhelm Moberg, Margit Palmaer och andra med pennan i sin hand. Vi lämnar Carro efter intensiva timmar för att återkomma endera dagen. Vagnen med samlingarna får stå kvar.
Mot 30-talet! Förkrigsstämning. Som nu.
Även publicerad på lindelof.nu 2024-10-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar