"Vallen" som Domnarvsvallen heter i folkmun - skulle inte förvåna mig om arenan bytt namn efter företagssponsring - förekommer i den klämmiga, trallvänliga dängan med refräng "Fönt ja en körv så höpper jag i älva".
Hemmaplan för grönvitklädda fotbollslaget IK Brage, en gång stora men inte längre.
Vallen ligger i Borlänge som när man med gasen i botten kör igenom på väg någon annanstans tycks en som den fulaste och tristaste svenska stad som tänkas kan. Inte blev det bättre av det ghetto, Tjärna ängar (vackert namn i och för sig), som uppstått genom tvångslagen med Ylva Johansson som upphovskvinna.
Och som tvingar kommunerna att ta emot migranter, oavsett om de kan försörja sig eller inte. Oberoende av kommunal ekonomi och skatteunderlag. Värmländska kommuner har så gott som säckat ihop, tack vare forna vänsterpartisten Ylva. Tryggt förankrad i Bryssel.
Jag minns städerskestrejken på Domnarvet. En strejk som spred sig. Städerskor som strejkar, dessa de allra lägsta, en minst sagt anmärkningsvärd händelse! Kom i kontakt med modiga företrädare för strejken genom att de vänt sig till LKAB-strejkens ledare, som jag kände, för vägledning.
Från medelklassfeministerna, som ryggar så snart de hör ordet "klasskamp", hade proletariatets kämpande kvinnor inget att hämta.
Nu stormar det i Borlänge! Runt Dalateaterns uppsättning av Stål! Ett socialdemokratiskt kommunalråd, passar på att skicka med att han annars aldrig ser teater, har gått i taket över hur arbetarklassen skildras på scenen. Det där med armlängds avstånd ger han blanka fan i.
Skildringen av en arbetarklass som super, knullar och går an retar honom. Så där är inte arbetarklassen i Dalarna! Inte enligt kommunalrådet som "förstås" vet bättre än kulturfolkets verklighetsfrämmande eliter. En vrångbild.
Jag minns när Sandvikssonen Bengt Olov Andersson pjäs om Bruket i samma stad spelades på Valhalla. Och framkallade liknande reaktioner från publiken. De senare visste vad de pratade om, tyckte de själva. Anderssons version föll dem inte på läppen.
Så där var det inte på Bruket! Och hör sen.
Stackars Andersson - en elak jävel i min vänskapskrets kallar honom "ABF-författaren" - som annars brukar vara älskad av sandvikarna för sina politiskt tandlösa verk. Men inte denna gång.
Dalateaterns chef Rylander gör det jag tycker att han inte borde i detta läge: begår en debattartikel (Falu-Kuriren 16-10-2024) för att säga att Borlängeborna minsann tycker om pjäsen.
Gå inte i svaromål mot ett korkat kommunalråd! Håll dig kall. Låt pjäsen tala för sig själv.
Jag får lust att se den. Jag som likt kommunalpampen annars aldrig går på teater. Och svurit på att aldrig mer komma i beröring med Borlänge.
Foto från Stål!: Borlänge Tidning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar