I DN 19 oktober 2024 rapporterade Anna-Lena Laurén från ett besök hos Dirk Oschmann, professor i litteraturvetenskap vid universitetet i Leipzig. Oschmann uppsöktes med anledning av hans uppmärksammade bok Der Osten eine westdeutsche Erfindung (Öst är en västtysk uppfinning).
Boken, som inte är akademiskt förpackad om än av en till yrket professor, kom ut 2023 och har sålts i förbluffande 180 000 exemplar. Nya upplagor trycks. Och den översätts till andra språk än tyskan.
Oschmann har onekligen, som man säger, slagit huvudet på spiken. Rivit plåstret av ännu ett oläkt nationellt sår i Tyskland. Temporär hemvist för nazister och stalinister. Det land "där kanonerna blommar" som det heter i en dikt av Erich Kästner.
Förbundskansler Helmut Kohl lovade östtyskarna guld och gröna skogar bara de plockat ner muren och anslutit sig till storebror Väst. Folket jublade entusiastiskt och förhoppningsfullt.
Men inte blev det så. Grå verklighet släckte förväntningarna. Aktuella siffror visar att man i öst tjänar i genomsnitt 80 procent av västs löner. I vissa områden bort mot den polska gränsen endast 40 procent.
I Oschmanns egen hemstad Leipzig ägs de eftertraktade lägenheterna i centrum till 90 procent av västtyskar. De köptes efter återföreningen snabbt upp av dessa som en investering.
Värst är den bestående mentaliteten, uppdelningen i ”wessisar” och ”ossisar”. Från väst ses ned på östtyskarna som betraktas som mindre för sig. Och det trettiofyra år efter återföreningen.
Det är som om ingenting har hänt. Muren står kvar men har flyttat in i människorna.
Om man, för att göra det enkelt, klumpar ihop ”ossisarna” till en enhetlig kategori visar färska siffror att de är markant underrepresenterade bland universitetsprofessorer, statstjänstemän och företagsledare.
Oschmann är för kvotering. Det förtjänar förstås att diskuteras. Men samtidigt förstår jag honom.
I ett samhälleligt läge när AFD (Alternative für Deutschland) inhöstar 30 procent av rösterna i delstatsvalen i Sachsen, Thüringen och Brandenburg. Forna östdelstater.
Vänstern hyser han inget hopp om. Den har fastnat i identitetspolitikens träsk. På väg ut är Die Linke i Tyskland. Medan Sahra Wagenknecht och hennes parti, som driver en realistisk vänsterpolitik riktad mot klassamhället, har vind i seglen.
Samtidigt som jag läser detta presenteras Oxfams senaste undersökning vad gäller jämlikhetsindex. Sverige har halkat ner ännu mer, ligger på 24:e plats i jämlikhetsligan, sämst i Norden.
I TV4:s morgonsändning kommenterar Daniel Suhonen från institutet Katalys siffrorna. Mannen med Rasputinskägget ger ansikte åt en frånvarande vänster på blågul botten. Han har ingenting att erbjuda förutom högst befogade kritiska reflektioner.
Foto (Wikipedia): Karl-Marx-Platz i Östberlin.
Även publicerad något omformulerad på lindelof.nu 2024-09-29.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar