Hellre filmer än ett dåligt krigsmuseum

Foto: Facebook

Temat  "motstånd under ockupation” har väglett mig och min hustru på våra resor de senaste åren till olika orter i Europa: Barcelona, Bilbao, Amsterdam, Oslo och Helsingfors, för att inte nämna Köpenhamn.

Av samma skäl, på jakt efter motståndets olika former , begav vi oss häromdagen under vår vistelse i Danmark till Aalborg Forsvars- og Garnisonsmuseum. 

Det var inte lätt att hitta, trots hjälp av GPS. Undanskymt beläget på avvägar utanför byns centrum, som om museet inte är något att skryta med.

Vi lyckades hitta det, betalade 80 DKK per person som pensionister. Det svider när jag tänker på det. Bortkastade pengar.

Museet blev en stor besvikelse. Flygplan, tanks och annat krigsmaterial pliktskyldigt utplacerat. Huller om buller. Vad vi saknade var ett beledsagande narrativ. Icke minst för den fåkunnige. I sig, utan en berättelse, tiger krigets maskiner. 

Värst var hur besættelsen nedtonats. Amatörmässiga kartor över hur nazisternas soldater spred sig över Danmark, med markeringar och figurer av olika slag som inte förklarades, utan lämnar en villrådig. 

Motståndsrörelsen, vad med den? Vi hade velat veta mycket mer.

Vapenfascinationen verkar ha styrt hur museet har byggts upp. Narrativ saknas. Till skillnad från Frihedsmuseet i Köpenhamn som dramatiserar historien, levandegör den på ett fantasieggande sätt.

Hur ska unga människor kunna lära sig något av detta? Om de dristar sig till att besöka museet. Inte många besökare när vi var där.

Snopna åkte vi tillbaka mot Tversted och vårt hyrda hus. Pratade om filmer som Hvidsten Gruppen, Flammen og Citronen, Foglene over Sundet med flera som hjälper oss bättre än något museum att förstå Danmark under ockupation.