Basinkomstpartiet - kan det vara något?

Det tämligen nybildade Basinkomstpartiet har sitt säte i den forna arbetarstaden Göteborg.  Men hur många av de resterande blåställen som attraheras av det, är för mig okänt. 

I Göteborg bor partiledaren och entusiasten Lena Stark (bilden) som faktiskt inte så länge varit en medborgarlönsförespråkare. En driftig kvinna som kan tala för sig. Men jag har förstås inte sett henne manglas på presskonferenser av skjutjärnsjournalister. 

Jag föredrar att tala om medborgarlön framför basinkomst. Den förra beteckningen skänker den emanciperande idén en mer offensiv framtoning än den senare som får den att framstå som något slags bidrag. Lena känner till min uppfattning om detta.

I höst ställer partiet upp i riksdagsvalet. Många människor i detta land är offer för den förkättrade och överspelade, för att inte direkt säga vansinniga, "arbetslinjen". Bland de förnedrade, och alla dem som genomskådat den falska retoriken från Löfvén och kompani, kunde finnas många presumtiva röstare. 

Läs gärna Marcus Jönssons artikel om det samtida arbetslivet med en växande andel otrygga löshästar, bland dem så kallade sms-anställda: "Daglönarens återkomst", i Proletären nr 31 2018.

Jag har inte noterat Basinkomstpartiet i några opinionsmätningar, om de överhuvudtaget erövrar några sympatier. Och jag utesluter inte att det tröga svenska folket fortsätter att rösta på de partier, om än eländiga och handlingsförlamade, det alltid röstat på. Icke minst i en orolig värld och samtid.

Många så kallade experter spår dock att S kommer att göra ett uruselt val. Och att SD kommer att bli större än moderaterna och därmed näst största parti.

Jag tror inte att Basinkomstpartiet tar sig in i riksdagen i höst. Så här långt tycker jag också att partiet ger ett snällt och blekt intryck i det offentliga rummet. Det sticker inte ut, inget drag under galoscherna. 

Partiet saknar färgstarka företrädare som kan ge det ett ansikte. Kanske förklarar det gammelmediernas svala intresse för partiet.

Jag vet inte om partiet har fått något genomslag i de djupa leden. Men det är tveksamt.

Partiet har med begränsade resurser svårt att nå ut. Svårt att synas. Riskerar att osynliggöras, eller räknas in bland FI och andra marginella småpartier. 

Om partiet mot all förmodan ändå hamnar i riksdagen, skulle det snabbt bli ett offer för det kompromissmaskineri som styr vad som händer där. Den parlamentslogik som ingen undgår, eller kan ställa sig utanför. Ett öde som SD heller inte undslipper. Det lilla, oerfarna Basinkomstpartiet riskerar snabbt att isoleras. 

Själv har jag inte röstat på många år, jag vägrar att legitimera den politiska kasten och dess manipulationer. Kommer inte att rösta i september heller. Men medborgarlön, en generell sådan, ser jag som det enda alternativet. Även om jag inte kommer att få uppleva en sådan genomförd under min levnadstid. 

Svårfattbart att det är tjugotvå år sedan min andra bok om medborgarlön publicerades!    

Det var i försvar för det enda alternativet - frihetens alternativ - jag och publicisten Lennart Fernström startade Facebook-gruppen Medborgarlön i stället för arbetslinjen. Med i skrivande stund över 8 000 medlemmar. Nya ansökningar om medlemskap inkommer varje dag. 

Ett krux för Basinkomstpartiet blir att förklara massinvandringen, hur den påverkar basinkomsten. Jag har inte hört något från partiledningen. Jag har berört detta med Lena, men minns inte vad hon svarade.