Tolerans mot de intoleranta - en ny värdegrund?

Det är som jag minns det från den gamla historien om pappan, sonen och bofinken. Pappan är upptagen med något, svarar förstrött och oengagerat på den vetgirige sonens frågor: - Pappa, är det där en bofink? - Ja. Sonen, igen: - Pappa, är det där också en bofink? - Ja. 

Slutsatsen måste bli, för den stackars undrande sonen, att en bofink kan se ut hur fasen som helst.

I Sverige har det de senaste åren pratats mycket om värdegrunder, vikten av sådana. Man gör bäst i att följa en påbjuden värdegrund. SD anses inte göra det, om jag tolkat Löfvén och de andras återkommande utfall mot partiet rätt. Osäker om vilken värdegrunden är i det aktuella fallet. Antinationalismen? Mångkulturen? HBTQ? 

Åkesson inbjöds inte att deltaga i partiledardebatten på senaste Pride-festivalen. Arrangörerna ersatte SD förnedrande med en leksakselefant som ställdes fram till allmän beskådan.

På arbetsplatserna kan du som anställd råka illa ut, om du inte följer gällande värdegrund - med skiftande innehåll. Det kan i bästa fall straffa sig i lönekuvertet, i och med att personlig lönesättning tillämpas, i sämsta fall är anställningen i fara. Ledningen bestämmer. 

Och det har förekommit exempel på både det ena och det andra. I ett land som påstås försvara åsikts- och yttrandefrihet. Men värdegrund står tydligen över grundlag. 

Jag tycker att en mycket god värdegrund i Sverige, värd att försvara till varje pris, är jämställdheten mellan män och kvinnor. Att män och kvinnor ovillkorligt måste behandlas lika. Om detta har även lagstiftats, starkt förankrat i de allra flesta människors rättsuppfattning. Diskriminering på grund av kön får helt enkelt icke förekomma. 

Kanske skall det dock dessa kulturrelativiseringens dagar i somliga fall bytas mot: fick inte förekomma.

Ty till min förvåning är det en annan värdegrund, med direkt kvinnofientliga inslag, som tar sig in och styr på olika områden i min hemstad. En stor kyrklig byggnad, moské, uppfördes centralt i staden med särskild ingång för kvinnor, anvisande skylt på dörren. 

En skola på extremistisk grund, med samhällsfientliga figurer inblandade, har tillåtits etablera sig. (https://www.gd.se/artikel/gavleborg/gavle/rektorn-hoppar-av-nya-kastets-skola-har-ar-bitradande-rektorns-koppling-till-islamistisk-extremism, https://www.gd.se/artikel/opinion/ledare/bawar-ismail-stoppa-det-tokiga-projektet-nya-kastets-skola)

Finns det inte en skollag att följa, undrar troskyldigt undertecknad som ofrivilligt är med och betalar kalaset - stick i stäv med undertecknads värderingar och övertygelse? 

Skall inte skolan försvara den värdegrund som är det demokratiska, jämställda samhällets? Är inte skolan ålagd att lära ut den till eleverna: det uppväxande släktet och blivande medborgare. 

Skall vi tillåta parallellskolor, motsvarande redan existerande parallellsamhällen? Tanken skrämmer mig. 

Kan allt tillåtas under den heliga religionsfrihetens, och kulturrelativiseringens, täckmantel? En tolerans gentemot mörkrets tillbakasträvande krafter som är fullkomligt huvudlös och med uppenbara risker.

Kunde man inte, undrar samme naive skriftställare, ha förbjudit den islamistiskt präglade skolan genom att åberopa att myndigheterna arbetar brottsförebyggande, har en skyldighet att göra det? I detta fall förebygga att det etableras mot det demokratiska samhället fientliga miljöer som i förlängningen kan leda till nya terrordåd med oskyldiga människors död.

Jag vill inte bo i en kommun med islamiserande tendenser! Och där värdegrund kan betyda vad som helst. Med hänvisning till tvivelaktiga bevekelsegrunder. En sådan kommun undergräver sig själv. 

Jag vet att tvångs- och barnäktenskap förekommer i min hemstad och i länet. Samt att hederskulturer florerar. Med politikernas och de kommunala tjänstemännens goda minne, blundande för lagbrott. Skamligt. I en region som förr betraktades som röd, med folkrörelser i kamp för människans, inklusive kvinnans, befrielse. 

Var finns dessa rörelser i dag? Varför protesterar de inte? Vågar de inte? 

När jag fortfarande var anställd vid den sekulariserade (?) högskolan, placerad i samma kommun som moskén och skolan, uppmärksammade jag ledningen, i form av HR-chefen, på att en muslimsk kollega ogenerat bad under arbetstid inne på sitt tjänsterum. Bönemattan utrullad. Framstupa bedjandes så som muslimska män gör. 

Glasruta på dörren möjliggjorde full insyn, för kolleger, studenter (som kanske flytt undan islamistisk terror) och gäster. En kollega som till råga på allt tidigare väckt nationell uppmärksamhet och därefter borde iakttagit försiktighet. (https://www.arbetarbladet.se/artikel/gastrikland/gavle/professor-pa-hogskolan-vill-inte-ta-kvinnor-i-hand)

Vad tror ni HR-chefen gjorde åt saken? Nada. Feg, som alla chäfer. 

Tolerans mot de intoleranta. En värdegrund för oss medborgare i Gävle kommun?