Pride? Nej, run and hide!

Efter alla år som bara försvann står hon plötsligt där som demonstratris på Konsum. Eller Coop, som det fånigt nog sedan länge heter. Doris var arbetskamrat med min mamma i Konsumbutiken i Sandviken. Och från min barndom minns jag henne med värme i hjärtat. Alltid så snäll, frågade mig alltid hur jag hade det. Jag hängde ganska ofta i butiken, trivdes bland kvinnorna. 

Som att resa tillbaka till det förflutna. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle träffa på henne igen. Doris nämner Sussi, min ostyriga hund. Hon minns skrattande hur mormor irriterades på min älskade hund. När Sussi med inte alldeles rena tassar hoppade upp på mormors nytvättade förkläde.

Medan vi står där och vemodigt pratar om tider som var, och om min mamma som Doris tyckte så mycket om, passerar "Babsan" i full utstyrsel på höga klackar mellan gondolerna inne på Coop. Anlitad för något reklamevenemang. Glittrande och tjusig, man kunde åtminstone på långt håll ta honom, henne (?), för en dam. Wilhelmsson som han, om det nu är en han eller hon, heter. Kanske skall man använda det fula hen om honom/henne? Det vägrar jag.

Spontant från Doris och med eftertryck: - Äckligt! Stackars Doris, utan känsla för det korrekta.Och förmodligen omöjlig att omskola, skicka på "normkritisk" kurs. 

När Högskolan i Gävle för några år sedan mer eller mindre direkt uppmanade sina medarbetare att deltaga i Pride, sa jag ilsket och blankt ifrån. Skrev en krönika i HelaHälsingland om det. Efter vad jag kan förstå väckte den sura reaktioner inom organisationen. Hos de lydiga kujonerna, jag menar medarbetarna. Och de okritiska, hjärndöda studenterna.

- Måste de spöka ut sig så där?! Hörde jag någon kommentera Pridetåget i Stockholm. Sådant säger man förstås inte ostraffat, inte när någon hör på. Man skall jama med, även om man tycker annorlunda. Lugnast så. 

Obetalbar är bilden på partiledarna med sina vimplar. Ansiktsuttrycken, kroppspråket, är avslöjande. Ta bara Lövet. Ändå står de där och viftar, de skamlösa röstfiskarna. Bortsett från Åkesson som inte fick vara med. Svarar på frågor typ: - Är det sexigt med håriga ben på kvinnor?

I dessa dagar Pride i min hemstad Gävle. Det flaggas runt om i staden som om Pride vore en statsideologi, påbjuden ovanifrån. Jag vänder mig som skattebetalare och medborgare mot det. Och att landshövdingen, efter den omtalade barnvagnshistorien deporterad till det Gävleborg han inte visste ett jota om, jollar med. I fluga och allt. 

Själv flyr jag i djup olust över spektaklet stan. Jag är en heterosexuell, vit medelklassman. Klart icke passandes in i det påbjudna, antagligen "fob" av något slag. Men jag vill inte passa in heller, sedan må jag kallas "heteronormativ" eller vad som helst. 

Och jag planerar inte någon "könskorrigering", med ett uttryck som kunde det komma från Dr Mengele. Jag duger som jag är. I`m a man, yes I am, som Steve Winwood en gång sjöng.

Aldrig i livet att jag skulle förnedra mig till att lalla med i ett Pridetåg. Sedan får den affektionsstyrda mobben säga vad den vill.

Jag lyfter på ögonbrynen inför att en präst, vän och förtrogen till mig, en annars självständigt tänkande person som jag känner honom, aktivt deltar. Han som brukar kritisera Svenska kyrkans präster för att bete sig korrekt och fegt rätta in sig i ledet. Tja, i det skarpa läget prövas den bäste. Kanske svek honom modet.