De ensammas monarki

Jag tror på den ensamma människan / på henne som vandrar ensam. Gunnar Ekelöf 

Kan inte sova, vrider och vänder på mig i sängen. Det ljusnar över kvarteret. Slår på radion. Önskar höra finsk sådan, brukar vara rogivande utan att jag förstår ett schmuck, men finner ingen. 

Ett inslag om utbredd ensamhet bland äldre, hälsoproblem i dess spår. En "åldringsprofessor", eller hur han nu titulerar sig, intervjuas. Kläcker ur sig det ena fönumstiga rådet efter det andra.

Osökt går tanken till Jan Myrdal i Varberg, vars sista dagar filmen I väntan på Jan Myrdals död speglade. Hans ensamhet, omgiven av alla böcker. Han tipsade om bästa sättet att ta livet av sig. Sluta äta. Vilket kanske också många gamla människor gör. Matpriserna hjälper till. 

Men det är ju inte "bara" de gamla som mår kack i Sverige. Ungas benägenhet att begå självmord, alarmerande statistik, väcker frågor som går utöver den enskilda individen. Är det framtidslöshet och hopplöshet de som väljer att döda sig själva delar?

Kan man tala om en Zeitgeist, en tidsanda? Hur tar man tempen på samtiden? Kanske rådet bör bli: se efter hur gamla och unga har det. Studera inte faktorer såsom inkomstfördelning och kriminalitet, jo - gör det. Men även och ännu mer hur människor mår i sina liv. 

"Singelsamhället?" (Stämmer det att minst 40 procent av fjollträskarna är "singel"?) De ensammas monarki? Vilken "neutral" rubrik kan sättas på det nuvarande samhällstillståndet? 

Vännen J, en rastlös själ, hör av sig från Berlin, dit jag snart måste bege mig. Han är en solitär, ensamvarg som Ekstrand. Men det är en frivillig ensamhet, J behöver gå runt och skrota för sig själv. Iakttaga och notera. En författare i Ekelöfs outsideranda, utan att skriva som han.

Han skickar kortare text. Flanörstilistik, jag älskar det. Vill skriva så själv. Ingen prosa för evigheten. Det flyende ögonblickets estetik.

Vad med politisk ensamhet? Lätt känna i ett land där ett gemensamt, nationellt projekt saknas. Kanske lika bra. Dylika projekt riskerar att "glömma" människan av kött och blod. På Kuba ville Che skapa den "socialistiska" människan, galet. I Nazityskland den "renrasiga". Galet.

Låt människan vara. Men, barmhärtige Gud, se och hjälp henne i hennes ensamhet.

Avbryter morgonfilosoferandet. Kliver upp ur sängen för att koka kaffe.

Bild: livingstudio.se