Werner Teske föddes i östra Berlin 1942. Studerade 1960-64 finansiell ekonomi vid Humboldtuniversitetet. På väg att tilldelas en professur när han uppvaktas av Stasi:s utlandsspionage HVA. (Hauptverwaltung Aufklärung)
De har fått upp ögonen för den socialistiskt övertygade Teske. Tillika medlem i SED, det statsbärande partiet. De anar att han kan brukas.
Han värvas först som IM:are, Inofficiell Medarbetare. Varefter han så småningom får en fastare anknytning till HVA. Flott lägenhet ingår i tjänsten. En sådan som de flesta DDR-medborgare bara kunde drömma om.
Teske är till en början entusiastisk över sin statliga tjänst.
Som kuriosa kan nämnas att jag tillsammans med några kolleger träffade chefen för HVA, Markus Wolf, kallad "Mannen utan ansikte", i Berlin hösten 2001. På det sedan länge rivna hotellet Unter den Linden. Föregicks av en lång mejlväxling mellan honom och mig.
Temat i mejlen: "En tredje väg för Europa mellan nyliberalism och realsocialism?" Wolf var intellektuellt lagd, skrev böcker. Trots blodiga händer i den statliga repressionens tjänst uppfattade han sig själv som en intellektuell i första hand.
Arrogant och överlägsen, mycket begåvad. Uttalade efter murens fall förakt för medelmåttans politruker som Erich Honecker och andra, de som betalat hans lön. Ansåg sig höjd över dem.
Till väst flydde människor från DDR, benämndes "republikflyktingar" av den östtyska statsledningen. Förbundsrepubliken köpte också fångar fria för dyra pengar. Viktig intäkt för det fattiga DDR.
En stor prestigeförlust för DDR när en känd fotbollsstjärna försvinner till Hamburger SV. Trakasserierna startar, Teske aktivt involverad i dessa. Stjärnans hustru är kvar i DDR. Hur locka tillbaka honom?. Man fabulerar att hustrun är svårt cancersjuk, inte långt kvar att leva.
Den systemkritiske författaren Jürgen Fuchs vittnade om hur Stasi fortsatte att trakassera honom efter att han köpts fri och bosatt sig i Västberlin. Han avled i cancer blott 49 år gammal.
Det har spekulerats, men aldrig konfirmerats, om att han bestrålades när han satt i Stasifängelset Hohenschönhausen i Östberlin. Liksom Rudolf Bahro, också död i cancer efter frigivning från samma anstalt.
Det fängelse som förekommer i filmen De andras liv. Jag har besökt det, upplevt kvävningskänslan med celler som förhindrade att fången kunde titta ut. Ljuset på dygnet runt. Fången skulle desorienteras och "mjukas upp".
Till samma fängelse tas Teske när han kommer till insikt, inte längre förmår tjäna HVA. Han planerar fly till väst, samlar på sig dokument att förse västtysk underrättelsetjänst med. Men det uppdagas innan planerna hinner gå i lås och han rannsakas. I maktens ögon en förrädare.
Han blir 1981 den siste i DDR som avrättas. (Av 166 totalt efter DDR:s grundande 1949.) Med ett nackskott.
Filmen om honom, På nära håll (Nahschuss) från 2021, kan man se gratis hos Cineasterna. Via sitt stadsbibliotek.
En sak fascinerar mig i hans levnadsöde, med mer generella implikationer. Var han, vilket jag inte tror att han var ensam om, en "äkta" socialist som faktiskt trodde att socialismens utopi förverkligats i DDR och med alla upptänkliga medel måste försvaras mot "klassfienden" i väst?
Jag tror inte att det var enbart pengarna och det goda livet som motiverade honom. Från början en idealist som hamnade i händerna på det skrupelfria Stasi som visste att utnyttja honom.
Wolf menade för övrigt att agenter aldrig skulle värvas med pengar, det måste baseras på ideologisk övertygelse. Använder man pengar som bete, kan alltid någon annan bjuda över.
Teskes samvetskval blir allt djupare och djupare när han på nära håll ser vilka smutsiga metoder som Stasi använder för att komma åt misshagliga. Han börjar dricka, planera sin flykt.
En film som framförallt hos mig väcker frågan om vilka alla dessa, ett par hundra tusen, som knöts som Inofficiella Medarbetare till Stasi egentligen var. Alla hade inte Stasi en hållhake på och kunde bedriva utpressning mot. Utgår jag ifrån, utan att någonsin få veta.
Jag vill tro att Teske inte var unik. Han delade politisk övertygelse med många, kanske främst den första generationen DDR:are med erfarenhet av nazismen. (DDR:s konstitution vilade på antifascismen som första paragraf.) Ideal och verklighet sammanstrålade dock icke.
Frågor utan svar. Med andra ord en bra film.
Foto: Teskes grav i Leipzig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar