 |
| Foto: Adlibris |
Med ett vagt hopp om att kunna skingra de propagandistiskt verkande dimbankar som anläggs av mainstreammedierna.
Palestinaproblematiken har varit en följeslagare under många år. Jag minns en debatt på 60-talet i en fullsatt sal på universitetet i Upsala om Israel och Palestina. I panelen satt bland andra Göran Rosenberg och Staffan Beckman.
Den förre, stillsam och behärskad som alltid, förmådde den betydligt mer hetlevrade Beckman att lägga band på sig när han ilsket talade för Palestinas sak. Efter att en Israelvän hållit en lång utläggning till försvar för hur Israel agerar.
På Väktargatan, i studentfamiljslägenhet, bodde vi grannar med palestinier. En palestinaflagga upphängd på en vägg i vardagsrummet.
Mannen, tidigare engagerad i PFLP, var terroriststämplad och tilläts varken studera eller söka jobb. Inaktiviteten gjorde honom deprimerad. Späddes på av anmälningsplikt varje vecka hos polisen.
Mina föreställningar om Palestina var fortfarande ytliga. Ordet ”flyktingläger” framkallade bilden av tält.
Och inte kunde jag föreställa mig att det var så illa ställt på Västbanken, som Israel vägrar att benämna så, innan jag inifrån kunde bevittna förhållandena där.
Kolonialmaktens behandling av palestinier som definitivt inte är några terrorister. Människor som jobbar och försöker leva som vanligt.
Checkpoints överallt med tungt beväpnade israeliska soldater. Förnedrande bemötande, i samband med ingående identitetskontroll, vid inresandet till Jerusalem.
Långa köer. Även de som arbetar i Jerusalem, utan vilka Israels ekonomi och offentliga sektor inte klarar sig, måste köa.
Flyktinglägren visade sig vara permanenta inrättningar sedan 1948. På väggar foton på martyrer, unga palestinier som israeliska soldater skjutit ihjäl under en av intifadorna.
Genom att jag gästföreläste på Birzeit University utanför Ramallah blev det många samtal med studenterna. Möjlighet att få höra berättelser som aldrig når världssamfundet.
Med mig har jag denna mörka undran som vägrar att släppa sitt grepp om mig: hur kan samma världssamfund låta detta som sker på Västbanken få fortgå en enda dag till?
Jag bävar för hur Israel planerar att agera mot Västbanken efter den etniska rensningen i Gaza. Med hatiska bosättare som stödtrupper. Nya, illegala bosättningar öppnas så gott som varje dag. Fördömandena från FN ignoreras.
Okunskapen bland svenskar om Västbanken är stor, det har jag insett. De israelvänliga mainstreammedierna formar uppfattningarna hos gemene man. Jag brukar uppmana dem som fastnat i föreställningen att Västbanken är Hamas territorium och inget annat: Åk dit och se med egna ögon! Innan det är för sent.
lindelof.nu 2026-01-18
För varje dag till som annekteringen av ett annat land, och förnekandet/fördrivningen/förintelsen av det landets folk tillåts fortgå, visar "väst" alltmer hur ihåliga, rasistiska och morbida de "värderingar" är som de ständigt försöker kväsa andra med. "Väst" kanske borde vara riktigt oroliga för att den i 400 år koloniserade världen, när den reser sig, inte ska bete sig lika illa mot oss, som "vi" har gjort mot dem.
SvaraRaderaÄger man narrativen, och många av instrumenten för att förmedla dessa narrativ, är det för lätt att hålla många i okunskap. Det räcker ju att titta på en kartbild över Palestina från -47, -67 och nu för att se vilka orätter som begås, med alla möjliga och omöjliga försök till rättfärdigande. "Väst" tillåter sion. att agera åklagare, domare, bödel och oskuldsfull åskådare, samtidigt som de förklarar sig vara oskyldiga offer. Det är oerhört svårt att titta på när sion. bedriver åtel-jakt på palestinska barn som köar för att hämta otjänligt vatten. Eller när de förklarar ett helt folk vara T-ordet. Eller flinande sion. som beskjuter sjukhus.
Alla våra politiker som kandiderar för att leda Sverige (och mig) försvarar detta som självförsvar, står och gnyr om att de som vågar ifrågasätta dem ska visa respekt, borde kanske gästa Gaza varenda gång de låter sig duperas av sion. Min respekt förtjänar de inte. NOG NU!