Det hör till att man när nyårsklockor snart skall donga, bör ägna sig åt en personlig tillbakablick på det år som gått. Jag nöjer mig med att konstatera att det för min del varit ett bra år, med resor och skrivande. Precis som jag vill ha det.
Viktigast av allt, gammgubben är fortfarande vid tämligen god hälsa, till skillnad från flera kamrater på samma trappsteg i livet. Kroppen bär sina krämpor. Men skallen är klar. Om jag får säga det själv.Nyårslöften har jag aldrig brytt mig om. Till intet ledande. Slutade röka gjorde jag för länge sedan. Utan att först lova mig själv, eller någon annan, att det skulle ske.
Ur ett politiskt perspektiv tycks mig året som gått varit ett riktigt mörkt sådant. Det ensidiga stödet för Ukraina i det meningslösa kriget mot det militärt överlägsna Ryssland fortsätter obrutet. Den obehagliga krigshetsen.
Nya miljarder skyfflas in från svensk sida som hade regeringen tillgång till en alldeles egen skattkista.
Pengar som istället skulle behövas för inhemskt bruk. Allt är eftersatt i fosterlandet. Välfärd, vård, infrastruktur.
Protesterna är få och makten rycker på axlarna. Ulf Kristersson och kompani struntar i alla invändningar. Mannen vill framstå som viktig i det sönderfallande Europa. Vad siktar han på för internationell post som belöning för sin drängtjänst?
Jag döljer inte att jag är ett gammalt rödskägg, varför skulle jag det? Men var är ”min” vänster? Klassfrågorna och antiimperialismen verkar ha avvecklats samtidigt med att banderollerna från sextiotalet vecklades ihop och ställdes undan.
Dagens V ger jag inte fem öre för. Beklämmande att höra frontfigurerna Dadgostar och Sjöstedt. Ivriga att applådera den reaktionära högerregeringens stöd till Nato och Zelenskyj, den icke omvalde presidenten i det korrumperade landet österut.
Det jag tycker mig avläsa hos människor jag samtalar med är en stark uppgivenhet. Inte ens en knuten näve i fickan. Och vad med de unga, knappast en ny 68-generation.
Men om vi ger upp, vad har vi då? Är inte bästa hållningen att intala sig att motstånd alltid är möjligt och att samtiden är onödig, för att minnas den djupt saknade Jan Myrdal?
Stefan Lindgrens 8 dagar må kanske betraktas som en rännil jämfört med det påbjudna samtyckets breda ström.
Med vad återstår utan denna motståndsficka?
Låt det nya året bli ett fredsår!
Publicerad på 8 dagar 2025-12-31
Ja, det är sorgligt att åse de politiska vraken. Men "do not leave the ship!", m a o fortsätt hålla ställningarna!
SvaraRaderaÖnskar Dig ett strålande år 2026, Lasse!
Ber att få önska dig detsamma, bäste Mats!
RaderaÄrligt talat kan jag inte låta bli att berätta för andra om Dr Isikolos goda gärningar. Jag är verkligen förundrad över allt han kan göra och allt han har gjort för att rädda mitt hem. Min man lämnade mig och det var så hjärtskärande att veta att jag inte gjorde allt för att förstöra vår förening, utan att någon annan där ute lovade att förstöra mitt hem och nästan lyckades tills jag fick hjälp. Det var en tuff kamp att veta att jag gjorde allt jag kunde, men han återvände inte till mig förrän Dr Isikolo kom in och förhärskade situationen och räddade mitt äktenskap. Hans kärleksförsoningsbesvärjelse är verkligen mycket kraftfull. Han försonade min man och mig och såg också till att kvinnan som ville förstöra mitt hem blev besviken och överväldigad. Jag har min man tillbaka till mig, och allt jag har att tacka för detta är Dr Isikolo. Jag blev förvånad när han arbetade för mig och resultaten av hans goda gärningar började manifesteras efter två dagar, precis som han lovade och försäkrade mig. Han har blivit välsignad av Gud att fortsätta hjälpa människor och jag ser ingen anledning till varför någon skulle tvivla på allt han kan göra, med vetskapen om att han aldrig misslyckas. Maila honom: isikolosolutionhome@gmail.com eller sms:a honom via WhatsApp +2348133261196
SvaraRadera