Inte visste jag, men det borde jag förstås ha vetat, att Fritz Bauer ligger begravd i Örgryte i Göteborg. Där min förläggare och gode vän Gert Nilson bodde. Och slutade sina dagar på ett vårdhem i stadsdelen. Jag hann besöka honom där.
Bokförlaget Korpens legendar, den oförtröttliga eldsjälen. Nilson är saknad. Efter honom blev det utstickande förlaget ett annat.
Hade jag känt till att Bauers grav fanns i närheten, när jag traskade förbi Liseberg ut till Örgryte, för att hälsa på Gert, hade jag naturligtvis sökt upp den, stannat till, kepsen åkt av.
Denne modige Bauer, som i kraft av åklagare i Frankfurt drev process mot efter andra världskriget övervintrande nazister i Förbundsrepubliken. Och såna fanns det gott om. Till och med högt upp i statsförvaltningen.
Inte ville de avslöjas. Få den bruna byken tvättad i offentligheten. Förbrytarna.
Peter Weiss "Rannsakningen" byggde på rättegångarna mot nazister i samma Frankfurt. En talande och skrämmande dokumentation.
Apropå tvätta. Adenauers närmaste medarbetare, Hans Globke, hade ett smutsigt förflutet i Tredje riket. Med skrivandet av lagar som legitimerade, ordet känns missriktat i sammanhanget, klappjakten på judar. Kanslern var noga med att Globke skulle fortsätta att gå fri.
Idkade utpressning mot Israel, i samband med vapenaffärer, för att de skulle låta den tidigare nazisttoppen vara ifred.
Adolf Eichmann flydde till Sydamerika. Höll sig undan. Men rättvisan hann ifatt honom. Bauer tipsade Israel om var han fanns. Han kidnappades på väg hem från arbetet av Mossad, flögs till Israel, dömdes och hängdes.
Kommer jag någon mer gång till Göteborg, måste jag bara söka upp Bauers grav och hedrande honom stanna till.
Foto: Wikipedia
FOTNOT Fritz Bauers födelsedag 16 juli 1903 föranleder denna text. Han gick bort 1 juli 1968.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar