Sent skall syndaren vakna

 

Ann Heberleins Sommar i P1 har jag inte hört. Det var för övrigt många år sen jag i hängmattan eller på badstranden, jag skojar, lyssnade till detta populära program i skvalradion, som vi sa förr. Signaturmelodin kan jag dock däremot nynna i sömnen, om så skulle erfordras. 

Sommar, sommar, sommar... radididadididi...

Heberleins sommarmonolog hörde däremot Turnéledaren, min livskompanjon, och förtjustes av den förras medryckande berättarkonst. 

Sommarpratet handlade tydligen mycket om Heberleins släktingar på den skånska slätten. Framförallt de kvinnliga, med tvångssteriliseringar av dem som myndigheterna bedömde inte borde ha barn. 

Heberlein knöt an till makarna Myrdal och deras inflytelserika "Kris i befolkningsfrågan".

En öm tå för sonen Jan, den intellektuelle vildbasen. Hur han än vände och vred på det, vilket han var bättre än de flesta på, så kvarstod föräldrarnas elitistiska syn på vilka samhällsmedborgare som dög och inte. 

Påminde inte så litet om nazisterna i Tysklands rasbiologiska praxis; eutanasiprojektet, T4 som det förkortades. 

Tidsandan som förklaringsfaktor? Äh. Människosynen bestäms inte av denna. Inlindad i samhällssynen.

Nog var Hasse Alfredsons film "Den enfaldige mördaren", som jag sett ett par gånger, verklighetsnära! Om brun, nazianstucken skåneslätt bakom gods, korsvirkeshus, snattrande gäss och vacker fasad.

Och jag tänker sent skall syndaren vakna; hur länge det dröjde innan de "utvecklingsstörda", hemska beteckning, behandlades som människor och inte som kritter; en omsorgslag togs sent omsider. 

Stellan Skarsgård gör "idioten" fullkomligt lysande i filmen. Har han nånsin varit bättre?

Vidare tänker jag hur länge det dröjde, ända in på 1970-talet, innan vi fick en medbestämmandelag; om än tandlös och urvattnad. Som vi aldrig fått om inte gruvarbetarna slagit näven i bordet uppe i Malmfälten. 

Var höll facket hus fram till dess? Njöt av klassamarbetets värme? 

Jag har knappt läst något av denna Heberlein, som vi en jul såg i St Pauli kyrka i Malmö. Kanske dags att göra det. Hon förefaller läsvärd.

PS. Det berörde mig när hon begick en krönika om sitt liv i Ystad. Hur sällan barnen hälsar på henne. Ensamhetskänslorna. Igenkänning för mig.

Foto: Trip Advisor