Svenska journalister ägnar sig åt en tillrättaläggande, skev verklighetsskildring om vad som utrikesmässigt sig tilldrager. Ordvalet är avslöjande för hur dessa ideologiproducenter propagandistiskt traskar i maktens ledband.
Det pågår inget "krig" mellan USA och Iran. Det är USA som har provocerat Iran genom militära angrepp. Och de senare som tvingas försvara sin nation. Slå tillbaka. Med folkrätten på sin sida.
Det pågår inget "krig" mellan Israel och Palestina. Det föreligger ingen symmetri, ett jämnt styrkeförhållande. Israel förtrycker och folkmördar. Någon "fred" är inte möjlig, vad skulle en "fred" innebära? Ett tomt begrepp - inget annat.
Ingen "tvåstatslösning". Israel, som vägrar erkänna Palestina, fortsätter att uppföra sina bosättningar på Västbanken. Dessa breder ut sig på palestinsk mark.
Driver hänsynslöst undan människor som sedan generationer haft sitt boende och liv där. Deras rötter berövas dem med våld.
De berättelser om övergrepp och terror från ockupationsmakten, som jag hörde talas om när jag gästföreläste vid Birzeit University på Västbanken, gör att jag har mycket svårt att se något ljus i det politiska mörkret. Alltför lätt att bli lamslagen och uppgiven.
Israels hat mot palestinierna är grundmurat. Staten Israel vilar på etnisk-nationell grund. Parallellen med nazisterna och Tredje riket är nära.
I Sverige sätts likhetstecken mellan antisionist och antisemit. Kritik av Israels förbrytelser avfärdas som judehat.
I SvD [1] läser jag om en nyligen släppt rapport i USA om Kuba. Sedan länge fruktar jag en invasion från den imperialistiska stormakten. Glömd är Grisbukten 1961 när kubanerna, under ledning av Castro, slog tillbaka angreppet. Och försvarade sin revolution.
2009 besökte vi Havanna, i firandet av våra sextioårsdagar. (Min trebetygsuppsats i sociologi, presenterad våren 1970, hade Kuba som sin empiriska referens.) Vi fick veta att Fidel Castro aldrig sov två gånger på samma ställe.
För att undgå CIA som försöker att mörda honom. Och försökt många gånger. På de mest lömska sätt.
Handelsbojkotten fortsätter under Trump. Allt svårare levnadsförhållanden för kubanerna.
Jag kan inte låta bli att fråga mig: Vad i h-e har USA med Kuba att göra! Och vad med krokodiltårarna över att USA minskar sin militära närvaro i Europa. Om det nu är sant. Det är väl bara bra om det sker! DCA-avtalet en skam i detta avseende.
För ett alliansfritt och neutralt Sverige!
Trump och hans anhang har tappat greppet över världen. Därför allt desperat agerande i Ukraina och annorstädes. Rollen som världspolis är över.
[1] https://www.svd.se/a/Wv8Q6K/expert-darfor-usa-slapper-en-rapport-om-kuba
Bild: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar