Netflix filmresuméer som i så korta ordalag som möjligt skall locka tittare är riktiga höjdare. Så fulla av klichéer att de får Tomas Ledin att framstå som en oäkta arvtagare till Gunnar Ekelöf. Vem i hela friden åstadkommer dem? Fast egentligen kanske det är en konst att få till dessa klichéer på begränsat utrymme. Ge mig jobbet!
De svenska titelöversättningarna - oftast mycket fria sådana - förvränger i nio fall av tio det engelska ursprunget och är ett häpnadsväckande kapitel i sig. Men härom kvällen en försvenskning bättre än ursprunget: Clint Eastwoods Ögonblicket före tystnaden. På engelska True Crime. Den svenska titeln med poetisk klang. Den engelska får nog sägas vara dubbeltydig, ställd mot filmens intrig. Inte så dum.
Först var jag misstänksam. Jag vill ju se Clintan till häst, cigarill i mungipan, stenansikte, verbalt korthuggen så att det närmast ser ut som att det gör ont när han lyckas pressa fram en replik, geväret gömt under långrock.
Resumén visste att berätta om en journalist som hamnar i dåligheter med kvinnor och sprit. Sällan har en resumé så lyckats förstöra en sällsamt bra och medryckande film.
En färgad väntar i San Quentin på sin avrättning, hans sista dag i livet. Klockan tickar. Hans ansökan om att benådas har avslagits. Han har dömts för mord på en gravid i samband med ett butiksrån. Den amerikanska rättsstaten har inte gjort sitt jobb, rättvisan har inte varit blind, mannen är svart - det räcker.
Eastwoods kantstötte journalist får i uppdrag att rapportera pliktskyldigt och inte mer om avrättningen, ersätta den person som skulle ha gjort det. Hans murvelnäsa sätter honom på ett spår, han inser att mannen är oskyldig. Hur det hela slutar skall jag inte avslöja, det har ni ändå redan räknat ut. Men vägen fram till upplösning rafflande bra.
I Tredje Riket avskaffades den borgerliga, liberala rättsuppfattningen och ersattes med Roland Freislers (bilden ovan) oskrivna. Historikern Hans-Ulrich Wehler skildrar upplösningen av rättsstaten i sin väldokumenterade Nationalsocialismen, en av de bästa skildringarna av Tredje Riket som statsform. Om hur steg efter steg tas på vägen mot tyranni och rättslöshet.
Den nationalsocialistiska justisen skulle vara i linje med ett folkligt rättsmedvetande - bortom perukstockar till jurister. Politiken överordnad juridiken.
Den svarte mannen i filmen döms snarast efter Freislers och inte efter en borgerlig rättsuppfattning, även om det kunde förefalla så. Han döms för att han är svart. Och svarta plundrar som bekant butiker och skjuter till döds. Det behövs inte sökas efter motbevis.
I dagens Sverige kan jag inte låta bli att spontant och förtvivlat tänka när jag dagligdags läser om dåd som begås och domar som utdöms: den borgerliga, liberala rättsuppfattningen räcker inte till. Och den svarar inte mot ett folkligt rättsmedvetande. Visst kan man ha det så, men det urholkar fortlöpande förtroendet för rättssamhället. Riskerar locka fram medborgargarden och att vi tar lagen i egna händer.
Någon Freisler anas inte.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera