Idolen satt i publiken

En anekdot låter berätta om det tillfälle när Eric Clapton och Jimi Hendrix skulle framträda vid samma konsert. Clapton bad att få se körschemat, utbrast omedelbart och bestämt: - Aldrig att jag går upp och spelar efter Hendrix. Aldrig.

Kan tolkas som att Claptons insikt om sig själv som musiker var stark. Huruvida idolens, förebildens, närvaro hämmade Clapton förtäljer inte historien. 

Jag föreläste en gång på Västerbergs folkhögskola utanför Sandviken, en skola belägen i ett böljande gästrikelandskap. Distanskurs i kultursociologi. Deltagare från hela landet. Mest kvinnor. Mitt ämne Johan Asplunds författarskap som jag hade god kläm på. Jag tror Johans Det sociala livets elementära former var kursbok, men jag hade blivit ombedd att vidga betraktelsen till hela hans författarskap.

I publiken satt Göran Palm. Han var förmodligen en av kursens gästföreläsare under det veckoslutsseminarium där även jag medverkade. Göran Palm! Det triggade i gång mig, jag kunde ha blivit nervös, fått kalla fötter och tunghäfta, snubblat på orden - en idol i publiken. Men icke. Det var som om Palms närvaro lyfte mig. Jag höll en kanonföreläsning. Verkligen drag under galoscherna. 

Göran Palm! När jag kom till Uppsala hösten 1968 togs jag med hull och hår av hans bok Indoktrineringen i Sverige. Jag ramlade över den på gamla Lundeq. Sedan följde En orättvis betraktelse. Världen ser dig. Böcker som medvetandegjorde bruksgrabben som ägnat åren dessförinnan åt rockmusik och knappt öppnat någon mer bok än Hesses Siddharta. 

Det hörde ju till att läsa Hesse under flower power-åren. Och att intressera sig för indisk mystik. Jag skaffade mig till och med en kaftan - till min mors förtvivlan.

Majakovskij skrev: - Jag slog upp Marx alla böcker som man slår upp fönsterluckor. 
Och så var det för mig med Palm. 

Jag hade inte hunnit fylla 19, läste okritiskt, sög i mig. Plötsligt var allt uppenbarat. Glasklart. Det var ju så här det låg till. Vi var indoktrinerade, manipulerade. Jag hade bara inte förstått det. 

Och sedan kom LM-böckerna, Palm tog jobb i industrin och skrev om det. Som någon kommenterade häromdagen: - På den tiden gav man arbetarklassen en röst. Nuförtiden föraktas samma arbetarklass. De som enligt de fina röstar på Trump och SD. Tarvliga rednecks.Tidsandan är en totalt annan.

Jämte Göran Palm var det Jan Myrdal som gällde. Sven Lindqvist. 

I dag är sådana halvfigurer som Schyffert (helkorkad) och Schulman (något mindre korkad) uppburna. Och den där som hänger ihop med snorrevisaren Borg, jag minns inte hennes namn. Snacka om intellektuellt förfall!

Att jag sedan av arrangörerna fick höra att Palm uttryckt sig mycket positivt om mig gjorde inte saken sämre. Men jag fick inte tillfälle att hälsa på honom och tacka för hans betydelse.