Inte utan C More och Brynäs!

Så har jag då återaktiverat mitt C More-konto. 449 pistoler i månaden. I samma veva som Skatteverket via Kivra, smärre ångest varje gång det signaleras "myndighetspost", givit mig order om att på mitt skattekonto skall i december finnas 25 000 kr (som jag antar de avser sno åt sig). Det är så man uttrycker sig numera. Förr sa man "restskatt". 

Muntert. Det blir en kul jul, åtminstone mager. Någon som kan tänka sig bjuda hem mig? Jag lovar vara liten i maten. En skinksmörgås och en sillabit så är jag nöjd. Kanske en köttbulle eller två. 

Det är klart att jag blir riktigt pissesur som dansken säger. Vart tar mina surt förvärvade pengar vägen? Jag har förstås mina lömska teorier om varför vi som har jobbat, eller fortfarande jobbar, måste skyffla in en massa stålar till statsapparaten. Bortom vårt inflytande och vad vi arma av staten utsugna tycker pengarna borde eller inte borde användas till.

Gör din plikt - kräv din rätt. Äh, glöm det. 

Redan betalar jag som pangsjonär mer skatt än den som arbetar. Förklara det den som kan. Löfven, som har surrat om detta från och till, kunde ha fixat det under sina fyra år. Rättat till det. Men, icke. 

Den före detta fackordföranden, tjänar mer än hundrafemtiotusen i månaden, snackar med darr på stämman om pangsjonerna som vore de en allmosa från staten. Och som vi förväntas stå med mössan i handen och tacka för. Kyss mig någonstans där solen inte skiner!

C More måste jag bara prioritera! Kosta vad det kosta vill. Jag får väl låna ihop stålarna till den månatliga betalningen, eller använda krediten. Jag kan genom abonnemanget se varenda match som mitt älskade Brynäs spelar. Varenda. C More vare lov och pris. Och var jag än befinner mig. 

I almanackan, både den i papper och i telefonen, har jag skrivit in varje match: dag och klockslag. Inget får störa att jag ser matcherna. Inget är viktigare. 

Hockeysäsongen är den spänningsfyllda tid då man lever i Gävle. Övrig tid på året, den plågsamma ökentiden mellan säsongerna, försöker man bara överleva och stå ut. 

Jag brukade varna mina studenter: - Om ni ser mig tillknäppt och tyst i korridorerna, försök för guds skull inte få kontakt med mig. Hänger jag läpp, har Brynäs förlorat kvällen innan. 

Förra säsongen började hur dåligt som helst. Mumien Melin, sportchefen fick väl honom till vrakpris på Blocket, som verkade stelnat till orörlighet i båset efterträdde speedkulan Bulan. Det kunde bara gå illa och det gjorde det. Innan Sjödin och Larsson - två klämmiga grabbar med klappande Brynäshjärta - fick fason på laget. Men tid tog det. Förlorad tid. 

Sändningarna på C More är numera helt okej. Så har det inte alltid varit. Alltför ofta en frusen bild till min stora och högljudda frustration. 

Helt okej rent tekniskt. Men Lena Sundqvists maniska sönderpratande av matcherna klarar jag mig utan. Det är inte radio du sänder, Lena. Och du är ingen Hyland.

C More har jag uteslutande för Brynäs skull. Filmerna är det si och så med. Mycket skräp. American crap. Nästan aldrig en tysk eller dansk film. Fattigt. 

15 september sitter jag på tåget från Göteborg. När det är SHL-premiär borta mot Bulan Boys som återigen återfinns i Luleå, Bulans hemstad. Jag avser följa matchen på tåget, med hörlurar och aggressivt avvisande hållning. Om någon vågar sätta sig bredvid och snattra, eller smaska på chips. Då fräser jag till. 

PS. C More har inte sponsrat mig. Jag har blott en enda gång fått materiell utdelning på mina bloggar. Efter att jag hyllat den välsmakande Skogaholmslimpan, att äta med falukorv på till speedway. Fazer, de kan sina saker de. Och vet hur belöna den, läs: Skriftställaren, som förtjänar det.