Hjalmar is back!

Det kom som ett dråpslag eller som en blixt från mörknande himmel. En isande kalldusch. Helt oväntat, brutalt och abrupt. För ett par år sedan, jag minns inte exakt när traumat inföll, aviserades, utan inlindande förvarning eller medföljande krockkudde, att den kommande skulle vara den absolut sista Hjalmar-revyn som någonsin uppfördes på en scen. 

Kanske presenterades en förklaring, en motivering eller ett försök till ursäkt. Jag förträngde i så fall omedelbart allt dylikt. Jag ville inte förstå, inte acceptera, ta in, utan vidare finna mig i det. Hur leva utan spelevinken Hjalmar? Ökenvandring återstod, inget annat än dyster ökenvandring.

En revy vi, hustrun och jag, avnjutit i fulla muggar varje år i tv, i sällskap av fylld kaffetermos. Aldrig på plats i salongen, fast vi genom alla år pratade om att vi bara måste ta oss dit. Till Badhuset i Örebro. På skärmen kunde vi med egna ögon konstatera att det bjöds på flotta uppsättningar: bensprattlande balett, fullblodsmusiker och allt. Rena Broadway-showerna. Bländande och imponerande. 

Magnus Härenstam och andra nollåttor gästspelade. Aldrig i några huvudroller, tack och lov. Det var ju Hjalmar vi, och alla andra hängivna, ville se. Gunilla Åkesson måste dock lyftas fram. Underbar, denna extremt begåvade comedienne.

Jag sjönk ned i hopplöshetskänslor och tomhet, visste varken ut eller in, skulle jag verkligen aldrig mer få livas upp av Hjalmar? Men gud ske pris och tack och lov, han kom tillbaka. I mitt stilla sinne hade jag trots allt så smått vågat hoppats på det, även bett till högre makter. 

Det hela förflyttades till Brevens bruk, jag hade aldrig tidigare hört talas om denna plats på jorden, till en mindre, mer intim och publiknära scen än den i Örebro. Nästan lite amatörteaterfeeling i scenografin, kunde vi konstatera i den första, tv-inspelade föreställningen från Breven, detta inte sagt nedlåtande. Tvärtom. Befriande med denna nya inramning. 

Jag applåderar den anspråkslösa scenografiska utformningen eftersom den inte stjäl onödig uppmärksamhet. Nedskalat, det vann det på, mindre pretentiöst och lyxigt, mindre sprattel och mer utrymme för vår älskade Hjalmar och hans verbala krumsprång. Allt ljus på Hjalmar!

Detta original till Hjalmar Berglund från Viby, skall uttalas Viiiby med utdraget i eftersom vi snackar Närke och närkedialekt här, med sin Hilda som han återkommer till men som vi nyfikna och undrande aldrig får se. Hjalmars monologer: hisnande bara förnamnet. Slak lina. Ujuj. Ja, ja, ja - som Hjalmar själv säger. 

Varje midsommarafton, när vi passerar på väg till Göteborg och färjan till Nordjylland, pekar vi nickande och mysande på skylten där på sidan om vägen: Viby krog. Viby - jojo. Där bor han. 

Hjalmar - i Peter Flacks gestaltning. Hjalmar, mannen med den lustiga frisyren och lilla bagen som han schwungfullt svänger. Ingen är som Hjalmar: oförskämd, fräck och slagkraftig. En folkets man, så där som jag själv skulle vilja vara, men inte vågar eller förmår. Slå uppåt mor uppblåsta politiker och töcke sådana, inte dra sig för rejäla tasksparkar. 

Men han kan samtidigt, den filuren, häckla oss andra, trögbollarna. Vi får vad vi förtjänar. Och vi är beredda att betala för det. Vi skrattar generat åt oss själva. Avslöjade och avklädda. Renade, skulle förmodligen en tillkrånglande akademiker säga.

Inte buskis! Nej, inte det. Inte Vallarna i Falkenberg. (Tro inte, därför, att jag inte uppskattar buskis, för det gör jag.) Revy, nummerrevy. Folklig revy. Folklig i ordets bästa, raka bemärkelse. Revy som springer på snabba steg till hjärtat. Framkallar skratt. Värme. Publikkontakten är suverän, rena magin. Bara Häckner, om ens någon i detta avlånga land, kan någotsånär matcha detta. 

Nu får det vara nog! Dags att träffa Hjalmar live. I Brevens bruk. Om det fortfarande finns lediga stolar kvar i någon föreställning. Enligt uppgift kastade sig ju bussbolagen över biljetterna så fort de fanns tillgängliga, och det fattar man ju. (http://bruksteatern.se/nya-hyss-med-hjalmar-ganget/) 

Revyn kommer att spelas ändå in i vår på grund av det starka biljettrycket. Så bara hålla tummarna för att plåtar skall låta sig fixas! 

Ringer bums och bokar. Men var övernattar man där i Breven? Äh, bisak. Får väl ta med tält i värsta fall. Eller slagga i Toyotan.