För runt ett kvarts sekel sedan föreläste jag under inspiration av Gorz samt Martin och Schumann, förmedlade deras insiktsfulla men mörka bilder av det samhällsmönster i de utvecklade ekonomierna som tenderade att konsolideras. I dag föreläser jag inte om detta. Men sitter med facit på hand.
André Gorz, Europas skarpaste hjärna enligt Sartre, talade om 2/3-samhället. Två tredjedelar av befolkningen behövs, en tredjedel hängs av, i detta läggs inga moraliska aspekter utan det faktiska läget endast konstateras, för att den samtida kapitalistiska ekonomin skall fungera.
Gorz, som tillhandahöll en svidande kritik av vad han kallade det ekonomiska förnuftet, insåg de sociala riskerna med tvåtredjedelssamhället, var också av det skälet medborgarlönsförespråkare. Förutom att han genomgående i sitt författarskap drog en lans för människans befrielse.
I Martin och Schumanns Globaliseringsfällan framkallades bilden av 20:80-samhället. 20 procent behövs, inte här heller några moraliska eller normativa undertoner, för att hålla ekonomins hjul rullande.
80 procent av befolkningen är mer eller mindre obehövlig i det strikt ekonomistiska perspektivet. I ett politiskt perspektiv öppnas förstås risken för sociala oroligheter, i förlängningen en inbördeskrigsliknande situation. Vi har redan de gula västarna i Frankrike. Brexit i England. Rörelser runt om i Europa, som utan föregående analys stämplas som populistiska och högerextrema.
Ännu har några gula västar inte dykt upp i de förslavades Sverige. Men, vem vet?
Slutsatsen blir den dag som i dag är, trots att det tjatas om motsatsen, att inget arbetskraftsbehov föreligger, det finns gott om presumtiv arbetskraft. Vad som saknas är inte arbetskraft utan incitamenten att få människor att ta vissa, vad som brukar kallas okvalificerade jobb. Sådana som måste göras.
Gorz var ett tag inne på att varje individ skulle behöva jobba av ett visst antal timmar som ett slags samhällstjänst, så att jobb som behöver göras blir utförda. Ett kontrakt mellan individen och samhället upprättas. Samt att en medborgarlön, en grundtrygghet, införs.
Globaliseringen fortskrider. Inget land står utanför denna process. De nationella lösningarnas möjlighet är små och minskar.
En massinvandring som den till Sverige ställer till det ordentligt i 20:80-samhället. Människor med främmande värderingar skall infogas i ett redan hårt pressat samhälle. Många av dem saknar för det första incitament, eller minimikompetens, för att arbeta och måste försörjas. Denna belastning tär oundvikligt på samhällets sammanhängande.
Den pågående robotiseringen ökar inte arbetskraftsbehovet. Tvärtom.
Vad göra? På detta har politikerna ingen som helst lösning. De är i den meningen maktlösa. På 1 maj hördes inte ett pip. Men de låtsas som om de inte är maktlösa. De släpper inte greppet om sina privilegierade positioner.
Själva kan de förskansa sig och dra fördelar av den "utveckling" som den övervägande majoriteten inte har något som helst att vinna på. Därför de växande protesterna i Europa. Bortom fördömandets ord som populism och högerextremism.
Min teori om samhället och vart det tar vägen är dystopins. Med Max Webers ord: polarnatten väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar