Jag vågar påstå att det är den vackraste begravning jag någonsin upplevt: när vi en sensommardag lät min svärfars aska långsamt flyta ut i den mäktiga Indalsälvens mörka vatten. Himlen var vid det högtidliga tillfället oskyldigt blå, som Ted Gärdestad sjöng. Solen kastade strålar ned i vattnet. Delar av askan sjönk omedelbart till botten och skimrade som guld.
Min svärfar älskade friheten. Hatade att stängas in. Ända sedan barndomen i Medelpad. När han var liten tvingade hans äldre, retsamma systrar ned honom i vedlåren, satte sig på den.
Förtvivlat från den lille gossen: - Släpp ut mig, släpp ut mig! Jag kan inte leva, jag måste dö.
Frihetskärleken tog sig icke minst uttryck i att inte kröka sig för någon. Den internationellt verksamma organisation han tillhörde under sitt förvärvsliv borde han med sin digra yrkeskunskap och sitt skarpa huvud gjort lysande karriär i. Men han förmådde inte tiga när det förväntades av honom. Inte krypa för någon halvfigur - för att gagna karriären!
Svärfar ägde integritet. En inhuman, auktoritär typ till chäf döpte han till Dittling. Efter Dagoberts plågoande till chäf.
När jag läser i Françoise Malby-Anthonys An Elephant in My kitchen om hur askan efter hennes älskade make Lawrence, jag har även läst hans bok The Elephant Whisperer, sprids i Mkhulu Dam i vilddjursreservatet Thula Thula i Sydafrika minns jag min svårfars begravningsplats.
Lawrence, som hastigt rycktes bort av en hjärtattack vid blott 62 års ålder, älskade lika högt som min svärfar friheten. Den tillhör även djuren, det var den förstnämndes bestämda uppfattning och det kunde även min svärfar skrivit under på. Människan har inte rätt att sätta sig över djuren.
Lawrence skapade tillsammans med sin franskfödda hustru Thula Thula för att freda djuren från tjuvskyttar och andra illgärningsmän.
Särskilt noshörningarna är hotade I Afrika. De okunniga inbillar sig att det i hornen finns mirakelmedel. En villfarelse som riskerar att utrota de stolta djuren.
Thula betyder stillhet på zulu. Jag vill så gärna tro att min svärfar efter ett långt liv med en hel del rastlöshet, oro och stök funnit sin thula i vattnet.
Vi besöker honom ett par gånger om året. Står en stund invid Indalsälven. Keps av.
Nu är han fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar