Judar med vapen i hand för Hitler

I Tredje Riket, som vilade på rasbiologisk grund, läs: fanatiskt och irrationellt judehat, hade beslutsfattarna problem med att bestämma vem som egentligen var jude och som enligt Hitler måste förintas. Skulle man gå på ras, på kultur? Lösningen blev att använda härkomst. Men vad med dem som hade en judisk moder, arisk fader? De som inte var "riktiga" judar.

Mischlingen var den officiella benämningen på halv- och kvartsjudar i Tredje Riket. Nota bene, terminologin de sorterande och klassificerande myndigheternas, inte min. Heljudar tvekade man inte om. Deportation österut till väntande läger. Men mischlingen, hur göra med dem? 

Armén var i stort behov av dem. Bland dem fanns ju dekorerade, stridsvana soldater från första världskriget. Hitler själv var villrådig. Olika dekret utfärdades som skapade mer förvirring än klarhet. Alldenstund vapenslagsledningarna efterfrågade vägledande instruktioner. Stringens var inte Führerns starka sida.

Han höll själv sin hand över somliga mischlingen. Skröt med sin "generösa" behandling av dessa. Hitler, med den absoluta makten i sina händer, kunde bevilja undantag från raslagarna, "förse" mischlingen med tyskt blod och göra arier av dem. Några hundra beräknas ha omdefinierats till tyskar på detta sätt. 

De som kategoriserades som mischlingen kände sig i första hand som genuina tyskar, inte som judar. Victor Klemperer har ingående beskrivit denna känsla av tillhörighet, utgående från sig själv. De älskade högt och ville försvara den tyska nationen. Svor trohetsed gentemot Hitler. Var beredda att stupa för honom. 

I armén gjorde många karriär. De befordrades till generaler och majorer. U-båtskommendörer. Tapperhetsdekorerades. Skyddades av högre befäl. Även av kolleger. Strypsnaran drogs dock mer och mer åt, ju längre kriget fortled och Tyskland gick mot ett oundvikligt nederlag. Ideologi sattes framför nationens akuta behov. Hitlers ledarskap  - katastrofalt. 

Många mischlingen led av sin kluvna identitet. Och plågades av hur illa, för att inte säga fasansfullt,  judiska släktingar, även närstående, behandlades. Utan att de kunde göra något åt det. Tilläggas kan, att en hel del insåg att de genom att slåss i armén undgick att tvingas dela heljudarnas öde. Uniformen skyddade. De var beredda att ljuga om sin bakgrund, lämna falska intyg, fabricera var de hörde hemma, be om att få enrollera sig i Wehrmacht. Vem kan förebrå dem?

Det utstickande förlaget Vaktel förser oss, i och med utgivningen av Hitlers judiska soldater: Soldater och generaler med judisk bakgrund i den nazistiska krigsmakten 1933-1945, med ytterligare en dimension av Tredje Riket. En för mig okänd. Bilden av nazistaten nyanseras. 150 000 mischlingen i uniform, anger bokens författare Bryan Mark Rigg. Hans gedigna forskningsarbete är så imponerande, hans herostratiska arbetsinsats. Över 400 överlevande, eller släktingar till mischlingen, har han intervjuat. Särskilt intressant blir det med alla enskilda han initierat berättar om. Boken berikas av dessa många Riggs case studies. Historien blir konkret. Även om källkritik förstås är påbjuden. Muntliga källor måste granskas särskilt noga. Och så långt efter kriget.

En fasansfull bild framtonar av en identitetsbestämning som inte är "naturlig", given eller självklar. Utan görs av den totalitära, politiska makten. I detta fall en unikt mordisk sådan. Överst en många gånger klart förvirrad figur. I bokstavlig mening direkt livsfarlig.