Framlidne författaren Lars Gustafsson (ovan) yttrande vid något tillfälle och jag citerar fritt ur minnet, andemeningen dock inte ändrad:
- Vill man att ens barn skall bli bli kreativa, skall man låsa in dem i en garderob. För mycket socialitet är inte bra för kreativiteten.
På förekommen anledning, förskolorna var på tapeten. Gustafsson var kritisk mot dylika institutioner. Och hur vassa stenar slipas av.
Själv gick jag en dag, vägrade återvända, på det som förr hette kindergarten. I och med det hade jag fått nog, det var inget för mig. Det var inte bara det att jag fann maten motbjudande. Jag var nog lite egen av mig, som man sa förr. Trivdes bäst när jag fick vara med mig själv och äntra min fantasivärld. I den var jag suverän, det var bara min värld. Med vuxna trivdes jag som bäst om jag lämnades i fred. Inga frågor om vad jag lekte. Inga otrevliga varför. Dagisfröknarna däremot minst sagt påträngande.
Genom att ingående studera konstnärer har jag förstått att de fritt och på egen kaluv kunnat utveckla sin kreativitet, utan att socialiseras sönder och slipas av. Joseph Beuys (med yxan på bilden ovan) strövade som barn ensam omkring i markerna. I den konst han så småningom kom att utveckla, spelade naturen en central roll. Liksom herderollen. Konstnären som herde. Osökt går tanken till Jesus.
Søren Krøyer med hustrun Marie, omtalad som "Danmarks vackraste kvinna"
Søren Krøyer var en oäkting och oönskad. Förpassades av sin ogifte mor från Stavanger till København för att inhysas hos mostern och hennes make, professor Krøyer, den sistnämnde inte Sørens biologiske morbror. Föga förtjust i bastarden, dolde det inte. Søren hölls undan när gäster togs emot på Christianhavn, där familjen hade sin bostad. Utan lärare, ingen hade visat hur man gör, kom Søren en vacker dag ut från sin garderob och presenterade konstnärligt och tekniskt avancerade teckningar. Slog professor Krøyer med häpnad, där fick han så han teg. En konstnär var född. Den konstnär som senare kom att få heta "Skagenmålare". Men han var betydligt mer än så, hans konstnärliga produktion mångsidig. Att enbart uppfatta honom som Skagenmålare är att förminska honom.
Självfallet måste man skilja på frivillig och ofrivillig ensamhet. I Sørens fall ofrivillig. Hans liv efter Christianshavn handlade mycket om att söka bekräftelse, en lång kompensationsvandring, trots makalös framgång och uppburenhet. Hela livet brottades han med svarta känslor och jagande demoner. Intagen på sinnessjukhus diagnostiserades hans känslomörker "melankoli".
Inga vassa stenar
Ganska nyligen avlagda studiebesök på dagis har inte ökat min förtjusning över denna inrättning. Förvaring av barn, för att föräldrarna skall kunna arbeta. Om jag inte missminner mig, fanns det en ekonom vid namn Otto Steiger. En modig man som väckte ont blod hos personalen genom att just betona förvaringsaspekten. Han uteslöt att samma personal betalades för att hysa varma känslor för barnen. De fick betalt för att utöva sitt yrke, ingenting annat drev dem.
En professionalisering av förskolelärarna skedde genom seminariets inrättande. Och jag drar mig till minnes att de en gång i tiden var en radikal grupp, många till vänster. Icke minst på det dagis i Upsala där jag hade mina barn. Det gick under namnet det röda Kapellgärdet. Men samtidigt. Det där med att uppfostra små barn, fösa ihop dem i grupp och, om än med varsam hand och mjuk röst, normbinda dem. Nja...
http://www.adlibris.com/se/bok/varje-manniska-en-konstnar-livskonstnaren-och-samhallsvisionaren-joseph-beuys-9789173748315
http://www.bokus.com/bok/9789171111333/ps-soren-marie-kroyer/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar