Gösta

Nationaldagens namnsdagsbarn lystrar till Gustav. Men också Gösta. Mitt andranamn. Jag är döpt till Lars Gösta.

Gösta efter pappa. Han ville trycka dit ett bindestreck: Lars-Gösta. Men hans i vanliga fall obrottsligt lojala hustru tog strid, med oklar hänvisning till att det var typiskt norduppländskt  (pappa härstammade ju från Norduppland) med ett sådant namn, blockerade strecket, det har jag i alla år hedrat henne för.

Gustav Vasa kunde omtalas som Kung Gösta. Jag förstår det som att Gösta är något slags förkortning, eller vad det nu är, av Gustav. Kanske rentav smeknamn.

Namn framkallar associationer, mer eller mindre spretande. Människor man känt eller känner till, namnet laddas, blir omöjligt. Ta ett namn som Daniel, går bara inte att döpa ett gossebarn till detta efter att den stackars vilsegångna Ockelbograbben börjat jolla med kungafamiljen. Lämnat sitt bidrag till monarkins bevarande. 

Vissa namn passar en person, andra inte, marigt att förklara. Gösta Linderholm, In kommer Gösta hette en trallvänlig skiva han lät pressa: tycker inte han passar att heta Gösta. Hellre Lennart eller Folke. Eller Ruben. Fråga mig inte om mina motiv för dylika namnförslag. Jag kan inte redogöra för dessa.

En liten fyndig, påhittig pojke jag känner heter Tage. Först tänkte jag Tage Erlander och det blev dåliga vibbar. Men namnet passar faktiskt den lille krabaten utmärkt.

Jag kände en gång en hund som hette Gösta. Trevlig jycke, med faiblesse för rå falukorv från Sohlbergs, morrade surt och avvisande om man försökte servera torrfoder.

Vägrade gå i koppel - en frisinnad rackare. Tyskt blod i generna. Stiliga knävelborrar, en Riesenschnauzer.  Gösta kanske en smula vanheligande, för att låta som Brandeby i Rena rama Rolf, i detta fall men ett bra inropsnamn. Även om Gösta själv valde när det var dags avbryta strövtågen och lufsa hem.

I Den eviga ungdomens stad bodde jag mot slutet av 60-talet två terminer i studentkorridor med Sam, en rödhårig och fräknig amerikansk Vietnamdesertör som flugit B52 ("man såg aldrig marken man släppte bomber på"), som döpt sin gamla skrothög till bil till Gösta. Den bara stod där på parkeringen på Djäknegatan, han satte sig aldrig i den, vad jag vet. Kanske avregistrerad.

Ett tag skrev jag "LG Ekstrand" på mitt visitkort. Tyckte det såg flott ut. Lite amerikanskt, apropå Sam. Men efter att jag, den inbitne serie-nörden, noterat att i tv-serien Molanders förekommer en myglare, favorituttryck dubbeltumme när något skulle konfirmeras som han myglat ihop, som kallar sig "LG" släppte jag det.

Gösta får nog i mitt fall förbli ett andranamn.