Skriva strängt

Planeringen är klar. Snart är jag återigen på plats fyra veckor i mitt älskade Tversted i Nordjylland, den dejliga lilla byn invid Vesterhavet. Åter till det blå huset med vidhängande annex. Kommer sedan varje dag att förflytta mig till det senare, datorn i knäet, en skrivplats sedan många somrar. Morgonkaffe på farstubron, sedan stämpla in. Minns att jag härstammar från metallarbetare, det förklarar metaforiken. Skriva till lunch. Jag skriver alltid på förmiddagarna.

Ämne: döden. Den icke-förhandlingsbara. På ett absolut, det vissa kallat absurt, sätt villkoret för livet. Inget liv utan död. Vi kommer från ett intet, är på väg till ett intet, uttryckte någon det. Från mörker färdas vi en flämtande kort livsstund mot mörker. Livet blott ett mellanläge. 

Arbetsnamn: Döden - 31 sortier.

Tanken är att texten skall utgöra tredje delen i en trilogi i samarbete med konstnären Erling Öhrnell. De första delarna heter Tio Guds bud reinvented (2012, https://www.adlibris.com/se/bok/10-guds-bud-reinvented-9789197903530) och Jesu ansikte. En bön om att se. (2017, https://www.adlibris.com/se/bok/jesu-ansikte-en-bon-om-att-se-9789197903578). 

När texten väl föreligger, skickas den till Erling för att han ska lyssna till och med sina bilder ta hand om den på det sätt som bara han förmår. 

Så har samarbetet alltid iscensatts mellan oss. Även när vi gjorde Gravspegel (2007, https://www.adlibris.com/se/bok/gravspegel-ulrike-meinhofs-efterlamnade-fangenskap-9789171111395) om Ulrike Meinhof och Måste bara kyssa himlen om Jimi Hendrix. (2008, https://www.adlibris.com/se/bok/maste-bara-kyssa-himlen-9789197646147)

Formen har jag beslutat skall bli sträng: aforismer. Kunde knappast vara strängare. Inte för inte tillhör Vilhelm Ekelund (bilden ovan) mina stora stilistiska favoriter. Han, om någon, kunde skriva strängt, i ordets mest genuina mening. Struntade blankt i tillgänglighet och läsvänlighet, besatt en publicistisk integritet som få. Det gör i och för sig inte jag. Det svåra är det enkla - och tvärtom. Det är min ambition. Jag vill bli läst.

Nog kunde man förstås  säga, att även budorden var stränga. En kritik av nyliberalismen och marknadsfundamentalismens diskurs i budordets kategoriska form. Även Jesu ansikte, med utgångspunkt tagen i styrande belägenheter, kunde sägas vara formmässigt sträng.

Begränsningen har alltid tilltalat mig. Därför tyckt om att skriva för dagspress. Begränsat utrymme, antal tecken maximerat. Man kan inte bre ut sig och skjuta upp, måste snabbt komma till skott. Inte skriva tillkrånglat. Sådant där som akademiker har svårt för, undvika det tillkrånglande. Därför blev jag heller aldrig någon riktig akademiker.

Aforismer. Det får inte finnas något som inte skall vara där. Arbetet går mycket ut på att putsa och förkasta. Skriva om. Stilistiskt reflektera. Strängheten är krävande, omutlig. Samtidigt lockande.

Å, vad jag längtar till det skimrande Krøyerland dryga tre mil nordväst om Frederikshavn! Få höra det eviga Vesterhavet brusa vid horisonten, containerbärande fartyg därute på redden. Lyssna till vinden när den går genom gräset som mjukt bugar sig. Spana på hjortarna som om natten sover inte långt från det blå huset på Spættevej. Mata småfåglarna, gråsparvar och sädesärlor, som första dygnet avvaktande håller sig borta, men sedan flyger in och förväntar sig bröd. Svalorna däremot inte intresserade.

Ingår i vistelsen gör ett besök vid Søren Krøyers grav däruppe på Skagen. Ingen sommar utan att uppsöka denna. Någon gång har jag påstått, förtjänar förstås att diskuteras, att Sørens konst, han som reducerats till en Skagenmålare men var betydligt mer än så, kan tolkas som en pågående protest mot döden. Den allestädes närvarande. Kanske utmärkande för all konst, varför annars skapa? (http://www.bokus.com/bok/9789171111333/ps-soren-marie-kroyer/)

Livet, ett övergående uppror mot döden.