Dags komma ut ur garderoben och bekänna. Jag är en inbiten serietittare! Obotligt beroende. Liksom min hustru. Fast jag är nog värst. Och jag kan ju, numera befriad från löneslaveriet, använda dagtid till att ostörd sjunka in i en serie och glömma den larmande omvärlden. Med kaffekopp och sockerfria skorpor. Rena njutningen - förhöjd livskänsla under molnen.
När jag läste Patti Smiths ljuvliga flanörbok M Train fann jag en sann själsfrände vad gäller serier. Men hon slår mig, hon till och med skriver producenterna och tackar. Grips av sorg när en serie nått sitt sista avsnitt. Med Smiths sanktionerande tänker jag sluta skämmas för mitt tittande. Om jag nu någonsin gjort det.
Jag lever mig in i figurerna, de blir som nära vänner. Danska serier ligger allra högst på min lista. Riget, med en fullkomligt lysande Ernst-Hugo Järegård. Krönikan. Lykkevej. Bedrag min senaste favorit. Med den oförliknelige Thomas Bo Larsen i en ledande roll. Han brukar spela bov eller missanpassad, utseendet för det. Lömig, skulle mamma sagt. Men passar utmärkt som polis med hög moral. Det kunde man sannerligen inte ha trott.
Doc Martin. Denne underbart händige doktor med alla sina manér och fobier, serien utspelar sig i det vackra Cornwall och dit bara måste jag bege mig någon gång IRL (mötte landskapet för första gången i Fem-böckerna, om jag inte tar helt fel), kan jag följa på Youtube. Tack och lov är många säsonger utlagda. Slutet inte nära. Men jag får inte klämma för många avsnitt i rad. Det gäller att jag lägger band på mig
New Tricks. Den serie som utan tvekan toppar min hitlista. Handlar om tre äldre, garvade poliser som har till uppgift att öppna fall som är kalla, lagts till handlingarna. Förbluffande framgångsrikt är detta team, bestående av tre vitt skilda personligheter. Serien är bara så förbaskat bra!
Serien hänvisade jag alltid till när jag hade mina ledarskapskurser på högskolan, använde som case. Sandra, chefen i New Tricks, utövar ledarskap i ordets bästa bemärkelse. Oneurotisk, aldrig långsint. Rak i kommunikationen. Skyddar medarbetarna uppåt. Jag stötte aldrig på en sådan chef i det verkliga organisationslivet. Definitivt inte bland stolpskotten på högskolan - Jesus, vilka eländiga miffon.
Varje december, det är tradition och jag överger den inte, ser jag om Albert och Herbert, bästa julkalendern i SVT någonsin. Tas tillbaka till gamla Haga, innan det revs och omvandlades till ett tillhåll för lattedrickarna med flis att köpa svindyr bostadsrätt för. Jag vet inte hur många gånger jag återvänt till det Haga som en gång var, i sällskap med skrothandlaren och hans son - hästen Herkules icke att förglömma. Jag har tappat räkningen. Men hjärtat sänks ned i ett varmt bad varje gång.
Jag ser om serier. Rena rama Rolf har jag sett flera gånger. Å, vad Lasse Brandeby är saknad! Polisen i Strömstad. Med Per Oscarsson, Sveriges Klaus Kinski, som polischef! Bara en sådan sak. Omgiven av skarpa skådespelare från Göteborg. En serie som blev en långkörare. Helt rätt och välförtjänt.
Serier, det är mitt liv det, se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar