Byråkrati och polykrati under Hitlers paraply

På Invalidenfriedhof i östra Berlin fick jag för mig att Bödeln i Prag, Reinhard Heydrich, ligger begravd. Så jag tog mig dit för att söka hans grav. Inte så få gravstenar på denna kyrkogård som vind och väder tagit namnen från, plånat ut och anonymiserat. 

Någon Heydrich lyckades jag inte finna. Även om han kanske finns där. Under väderanfrätt sten.

Häromsistens uppsökte jag på nytt kyrkogården. Vid en sten där namnet inte gick att utläsa snubblade jag över en påkostad krans, band och allt, med namnet ”Fritz Todt” på. Frestande spekulera om vem som placerat kransen där och med anledning av vad. Inte en själ syntes till, jag var ensam på kyrkogården. Utan kransen hade jag aldrig upptäckt vem som vilade där. 

Fritz Todt, med det besynnerliga efternamnet. En av de verkliga koryféerna i Tredje Riket. Ansvarig för Autobahn-projektet. Chef för Organisation Todt, med byggandet av befästningar. Men begick det svåra misstaget att försöka förmå Hitler att avbryta kriget mot Sovjetunionen och förhandla om fred. Todt insåg att kriget inte gick att vinna. 

När han 8 februari 1942 lämnade Varglyan i Rastenburg, sannolikt efter ett meningsutbyte med Führern, störtade hans plan och Todt omkom. Orsaken till kraschen reddes aldrig ut. Misstanken finns dock att det var SS som låg bakom. Att Todt straffades för sin ”defaitism”, som det hette. 

Todt, tidigt medlem i NSDAP, uppnådde sin upphöjda position tack vare att han hade Führerns öra, kunde lista ut vad den kryptiske Führern ville, andemeningen bakom tystnad eller det icke glasklart utsagda. Och för att det vid sidan om den statliga byråkratin upprättades vad historikern Hans-Ulrich Wehler kallat en polykrati. I densamma kunde Todt befordras. 

Många specialorgan inrättades vid sidan om den statliga byråkratins enheter. Befogenhetsgränserna oklara. Vilka ärenden tillhörde byråkratin - vilka polykratin? Organiserat kaos, skulle nog en organisationsteoretiker säga. 

Som var och en förstår, inbjöd detta administrativa tillstånd till rivalitet och ett gunstlingssystem - ytterst avgjorde ju Führern. Den nationalsocialistiska statsorganisationen, som den utformats eller kanske snarare efterhand utvecklade sig ad hoc, gagnade Führern. Byråkraterna och polykraterna kunde inte, om nu någon mot all förmodan skulle få för sig det, gadda ihop sig mot Führern. 

Ineffektivitet och transaktionskostnader fick man på köpet. Oreda och oklarhet. Otaliga anställda. 

Mängder med icke-beslut, ett annat ökänt organisationsfenomen. Ingen vågade eller visste vem som skulle besluta, med risk för att man gick emot den allsmäktige och hamnade i onåd. Även om  han befann sig på avstånd där borta i Rastenburg. 

Under samma paraply byråkrati, polykrati och autokrati. Ett dysfunktionellt blandsystem. Diktaturen bestod hursomhaver fram till den snöpliga kapitulationen. 

Den beryktade Wannsee-konferensen utgör ett illustrativt exempel på när samordning mellan de statliga och icke-statliga grenarna skulle ske, i detta fall i genomförandet av förintelseprojektet. Under ordförandeskap av Bödeln i Prag. Segslitna sittningar i det vackra huset invid Wannsee i Berlin. Prestigekamper och spel under bordet. Utbrott och hårda ord. Eichmann satt sekreterare. 

I praktiken skedde en samordning. Med, som vi vet, förödande dödliga konsekvenser. I de europeiska länder där samordningen brast, blev förintelseprojektet mindre ”framgångsrikt”. Det visar Wehler med siffror i den informativa boken ”Nationalsocialismen” (i år utgiven på svenska). 

Jag har sett liknande fenomen inom svensk statsförvaltning på en regional högskola, det vill säga vad angår oklara befogenhetsgränser och de oundvikliga följderna. Ineffektivitet och höga transaktionskostnader, rivalitet och tidsspillan. Organiserat kaos. Även om det kan se flott ut på papperet. I organisations- och befattningsbeskrivningarna. 

Tilläggas kan avsaknaden av ett karismatiskt ledarskap.