Jag minns när den tungt normativa formuleringen om vikten av kritiskt tänkande stod högt upp, jag höll på att skriva på paradplats, i högskoleförordningen. Jag vill minnas att det var paragraf 2. Inget att kompromissa om. Något självklart inom högre utbildning.
Det var då, det. Kanske helt struken nu. Jag vet att den tilläts sjunka ned i samma förordning till en mer blygsam plats. Det fanns uppenbart enligt centralbyråkraterna viktigare saker att lyfta fram.
Allt längre blir det till stormvindarnas 68. Skriftställaren har bara att stillsamt konstatera detta.
För ett antal år sedan höll en kollega en föreläsning som innehöll en analyserande betraktelse av högskolan. Jag åhörde själv föreläsningen vid ett tidigare tillfälle. Den var utmärkt och saklig, kollegan skarp i bollen. Men nu reagerade studenterna, smått upprört:
- Måste du vara så kritisk? Underförstått: negativ.
När jag själv höll på som bäst, föredrog landet runt vid olika lärosäten om behovet av kritiskt tänkande inom högskoleutbildningen men påtalade samtidigt den allvarliga bristen på dylikt, fick jag på omvägar höra att studentkåren vid min egen högskola tyckt:
- Han behöver ju inte jobba kvar om han är så kritisk mot sin egen arbetsplats.
Nej, positivt skall det vara! Tjofaderittan Lambo.
Numera krävs att "trigger warnings" utfärdas. Att innan obehagliga - vete fan vad det är - teorier och fakta förmedlas så måste de lättskrämda studenterna varnas. - Blow the horn, Stan, blow the horn! Som Helan ropar till sin vapendragare i en film jag glömt namnet på.
Dagens studenter, förskoleförstörda och curlade små liv, vill ha det mjukt och mysigt. Föreläsningssalen skall utgöra en "safe place". Där man kan hänga och slappna av med likasinnade. Hålla ett öga på mobiltelefonen.
Lägg till det idiotiska påfundet "värdegrund". Om inte föreläsaren ställer sig på en påbjuden dylik - anmäl! Tänka fritt är stort, tänka rätt är större. Och att varje läsår välja högskolans snällaste lärare.
Makten har bara att gnugga händerna och sova lugnt. Utbildningsfabrikerna producerar undersåtar som inte kan tänka. På löpande band.
Jag njuter av att vara borta från högskolevärlden. Jag är fri från tokerier. Inklusive medlöperiets kolleger. Kanske smittade av galna pedagogiksjukan, en intellektet släckande farsot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar