Jag förmedlade häromdagen känslan av befrielse av att inte längre vara knuten till en högskola som förutsätts vara "värdegrundad". Lägg till "jämställdhetsintregrerad" och andra uppifrån kommande påfund som ideologiskt impregnerar högskolan.
En intellektuellt nedrustad högskola som bärs upp av lojala chäfer och tigande medarbetare. Om detta har jag tjatat många gånger. Tråkar snart ut mig själv. Byt skiva, Skriftställaren!
Jag brukar också säga att jag genom åren som undervisare, kalla det "lärare" eller vad ni vill, härdades. Om jag, vilket dock inte var fallet, hade satt upp mig själv på akademisk piedestal togs jag ned på jorden.
En student jag stötte ihop med på Systemet: - Det är så roligt att höra dig läsa före!
"Läsa före." Likt en präst? Men kanske inte så dumt uttryckt egentligen. "Läsa före." Men jag försökte ju att inte hålla tyska, det vill säga manusbundna föreläsningar.
Jag ville att det skulle vara roligt och underhållande för dem som släpat sig till mina föreläsningar. Att de skulle få valuta för pengarna, snarare den avsatta tiden, livstiden, som kunde ägnats åt något annat.
Och så ville jag ha roligt själv. Det var ju min arbetsmiljö!
En kvällskurs i organisationsteori. Vuxenstuderande. En man satt av vartenda pass. Yttrade aldrig ett ord. Blicken hela tiden naglad vid mig. Inte glad på ögonen. Känslig som jag var stördes jag av det. Stötte en afton ihop med honom inne på urinoaren på en krog.
Passade på: - Jag ser på dig att du inte är nöjd med kursen, eller hur? Han: - Det är den bästa kurs jag har gått.
En gång i Söderhamn insåg jag efter min högtravande introduktion att de studerande var ditkommenderade av arbetsmarknadsmyndighet. De, långtidsarbetslösa utan chans till ett jobb, behövde en underskrift från mig som verifierade närvaro som i sin tur medgav bidrag.
Så fort jag ritat på, pep de flesta i väg. Vad det var för kurs, organisationskurs även denna, de besökt, det hade de ingen aning om. Spelade ingen som helst roll, kunde ha varit knyppling. Kanske intresserat dem mer.
Ett år tjänstgjorde jag som en av domarna i SM i ekonomi. Jag och kollegerna i juryn pratade om att skriva en bok om studenters mer eller mindre fantasifulla bortförklaringar och undanflykter. Det skulle blivit en tjock historia. Vi skrattade gott åt alla anekdoter.
Plötsligt kommer jag att tänka på Svennis Eriksson som tränade fotbollsproffs på högsta nivå. Till en argentinare som tårögd och nedbruten bad om ledighet från match och träning: - Nu är det tredje gången du begraver din mormor.
Sven Delblanc, den eldfängde, fick ett magnifikt utbrott när han förstod att studenter i Uppsala inför ett seminarium inte förberett sig, helt sonika struntat i det. De långsökta ursäkterna om bortsprungna hundar och annat stod som spön i backen.
Delblanc vräkte pulpeten över ända så att papper och böcker for ut över rummet och studenterna: - När det gäller att hitta på undanflykter är varenda jävel ett geni!
I dagens högskola hade han anmälts. Och blivit uppkallad till någon liten chäf för en uppsträckning.
Bild: Kursutvärderingsplats
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar