Nu höjs vreda röster mot Peter Handke. Inte kan man väl ge Nobelpriset i litteratur till en som var nära vän med den där hemske Milosevic. Vissa hävdar att till slut var det bara Handke och serbens fru som inte övergav den demoniserade.
Och dessutom tog Handke serbernas parti i de blodiga krigen på Balkan. Alla rättänkande vet ju att serberna ensidigt förtjänade att fördömas och hårt bestraffas! Folkmördare. Helt rätt av Nato, läs: amerikanerna, att bomba dem.
Att ge priset till Handke är inte förenligt med dynamitkungens testamenterade vilja, protesterade någon på Expressens kultursida. Priset skall, enligt samme kultursideskribent, tilldelas enbart dem som gör något gott för världen. Till dem hör inte den förfärlige Handke.
Österrikaren, från det politiskt och intellektuellt komplexa landet med tongivande gestalter som Thomas Bernhard, Wittgenstein, Karl Kraus, Freud och Bachmann, tillhör mina favoriter bland centraleuropéerna.
Detta Centraleuropa, om vilket någon fyndigt menade, att det inte är en geografisk plats, utan ett mentalt tillstånd. Skriva, tänka och leva som en centraleuropé. Mitt ideal. Även om jag i praktiken inte förmår leva upp till det såsom jag skulle önska.
Handke bär den centraleuropeiska traditionen. Och jag har alltid med stor behållning läst honom. Jag minns att jag 2012 i Gefle Dagblad vresigt utropade att det är en skandal att Handke och Botho Strauss inte tilldelats Nobelpriset.
Nu har Handke fått det. Men tveksamt om den orubblige solitären Botho Strauss där i Uckermark i Europas vackraste landskap Brandenburg, med rätta besjunget av poeter, skulle kunna komma i fråga.
De fina kulturradikalerna i Berlin ser rött (sic!) när man nämner hans namn, de har fördömande stämplat honom som "radikalkonservativ", en sådan där typ som Ernst Jünger. Politiska och ideologiska skyddsglasögon på. Liksom kulturkommissarierna i Sverige.
Men Akademien lyckades de inte hindra att hedra litteratören Handke. Man hade velat höra diskussionerna bakom stängd dörr. Argumenten. I insikt om väntande protester. Som nu också anlänt från diverse håll.
Ja, fy och usch. Fram med trigger warnings när det gäller kontroversiella författare. Céline, antisemit och rasist. Bukowski, fyllgubbe och omoraliskt leverne. Vår egen Strindberg, kvinnohatare plus mycket annat. De arma kulturkommissarierna har verkligen fullt upp.
Jag ger blanka tusan i dem. Gratulerar, herr Handke! Dags för omläsning.
Foto: picture alliance/SZ Photo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar