Och då inte i främsta hand för den vansinniga, jag finner inget bättre ord, upprustning som Europas politiska ledare (det tar emot att använda det positivt laddade ordet) bestämt sig för. Storleken på de pengar man anser behövs, alla tusentals miljarder, framkallar nästan svindel.
Det är som att förflyttas tillbaka till det kalla kriget under femtiotalet. Russofobin har dammats av eller väckts till liv på nytt. Inga tveksamma eller avvikande röster hörs i vårt land. Konsensus råder i maktens boningar.
SD och S nästan omfamnar varandra i ett krigshetsande samförstånd.
Till och med Jonas Sjöstedt, vänsterpartiets svärmorsdröm, nå i ovårdat skägg och uppåt krypande hårfäste kanske inte lika mycket en sådan, förespråkar kärnvapen i kampen mot Ryssland.
Som Stefan Lindgren häromdagen uttryckte det: tomma tunnor bullrar mest.
Ändå inte upprustningen eller russofobin som oroar mig mest. Även om det förstås är illa nog. När jag läser om ett lagförslag att det ska bli brottsligt att filma och förolämpa - anser förslagsställarna att det är samma sak, eller olika? - myndigheter går det kalla kårar efter ryggen.
Vem ska stoppa ett dylikt förslag med alla dess riskabla implikationer? Hur riskerar det att inkräkta på vår grundlagsfästa åsikts - och yttrandefrihet? När är en förolämpning eller förolämpning?
För att ta ett exempel: Om jag kritiskt yttrar mig om skatteverket efter en underkänd deklaration, riskerar jag därigenom åtal?
Orwells 1984 - Sverige 2025?
Lagrådet får förslaget på remiss. Och?
Omedelbart minns man den så kallade "gymnasielagen". När regeringen körde över lagrådet, för att ensamkommande "barn" (inom citat på grund av osäkerhet om uppgiven ålder) från Afghanistan skulle få stanna. Det blev en flopp.
Inte många som tog sig igenom de gymnasiestudier som lagen skulle möjliggöra. Men det kunde man förstås räkna ut på förhand.
Om lagförslaget kommit till som en följd av påskkravallerna, när poliser angreps och måste backa, kan jag hysa viss förståelse. Men jag kan inte läsa ut om det är den speciella bakgrunden till förslaget. Och hur kommer "förolämpningar" in i bilden?
Karl Popper, som skrev The Open Society and Its Enemies, varnade för de små stegens tyranni. Är det inte detta som just nu sker i Sverige? Inskränkning i små steg, tja, små och små, av våra grundläggande rättigheter.
Och inte bryr sig folket. Som jag härom morgonen svarade en av mina läsare som undrade vad jag tyckte om vice president Vance när han läste lusen av europeiska politiker och generaler.
Jag svarade: i sak har jag inget att invända. Det Vance påtalade är ju det som skett i Sverige efter 2015.
Men, det är inte politikernas advokatyr som är problemet. Utan folket. Den medborgerliga medvetenheten är pinsamt låg.
Undersåteriet och lydnaden, däremot, är utbredda fenomen i folkdjupen.
Hur låta bli att känna stigande oro i denna galna samtid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar