Jag minns när förre coachen Kjell Damberg och jag begav oss upp till Gavlerinken för ett möte med Brynäs juniorer och till dem försöka sälja in högskoleutbildningen Sport Management. Salig i åminnelse. Eller kanske inte.
Träbockarna till chäfer på högskolan fattade inte (?) att den borde vårdats i ett den utbredda idrottens län. Kunde även lockat studenter från utombys. Den försvann efter blott något år. Trots att den hann uppmärksammas nationellt. Förutom stort uppslaget i lokala medier.
Många äro kallade, men få utvalda. Vi trodde oss veta att i bästa fall en av hundra av de unga gör professionell karriär på isen och landar i en NHL-klubb. [1] Tjänar de riktigt stora pengarna. Kan skaffa lyxkåk på Guldkusten utanför Gefle.
Vi försökte därför förmedla till de förhoppningsfulla att de borde skaffa sig en utbildning att falla tillbaka på. Om de nu inte skulle lyckas att göra en Silfverberg eller en "Bäckis". Och att det kunde med fördel vara en utbildning som vår, det vill säga en sportsrelaterad sådan.
Men inte lyckades vi övertyga. De närvarande från juniorleden sa inte mycket, men jag registrerade ändå det starka motståndet i rummet. Och hörde tysta invändningar: "Alla andra kanske inte lyckas, men det gör jag."
Jag är en stor beundrare av Silfverberg som hockeyspelare och ledargestalt. Men om han som förebild och idol får unga grabbar att väva drömmar som förmodligen aldrig någonsin kan bli verklighet. Och slarvar med sin framtid. Utan att förstå det själva. Nja.
En kväll sitter vi som klistrade vid den brittiska serien Adolescense på Netflix. Ruskigt bra och berörande. Omöjligt att inte tänka mästerregissören Ken Loach och hans samhällskritiska realism.
Mycket biter sig fast. Inte minst scenerna inifrån en skola där allt vad ordning och disciplin heter lyser med sin frånvaro.
Lärarna är totalt maktlösa, har förlorat all kontroll. Respekten för auktoriteter som bortblåst. Det gapas, bråkas och slåss. Mobbas och skadas. Djungelns lag råder. Det kunde vara en svensk skola. Lika urspårad.
Och jag tänker i mitt stilla, snarare bekymrade, sinne att så går det i ett samhälle som har förskingrat sitt överjag, allt vad gemensamma normer och värderingar heter. Och de sanktioner som måste följa om de inte efterlevs.
Skolan betyder ingenting. Alla vill bli kändisar och framgångsrika. Utan att behöva lägga manken till.
Influencers och youtubare tjänar multum. Och det noterar ungdomarna. Drömmer om att bli likadana. Bianca Ingrosso ett samtida ideal. Inte behöver man plugga och förkovra sig! Sikta på att bli som Bianca! Köp hennes dyra smink till att börja med! Låt dig bländas och förföras!
Silfverberg och Ingrosso. Två idoler. Ljusår mellan dem. Aldrig trodde jag att jag skulle diskutera dem på en och samma dag.
[1] En av de talangfulla: https://www.gd.se/2025-03-15/15-aringen-ar-brynas-nasta-supertalang/
Bild: Omni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar