Jag brukar inte läsa DN, Dagens Nonsens som framlidne vännen Gunnar Adler Karlsson skrockande benämnde huvudstadsavisen. Söderreservatets riktmärke för vilka åsikter man bör hysa för att kvala in som politiskt korrekt.
Genom att snylta på min yngsta dotters inloggning har jag kunnat ta mig in på nätet till DN.
Det händer, om än mycket sällan, att jag, i brist på annat värt att läsa, kikar in på kultursidan. Plötsligt en intressant, om än lite väl romantiserande, artikel av Per Svensson om Jan Stenbeck. (DN 250317)
Med anledning av SVT:s dramatisering av "Husse", som hans underlydande kallade honom, och hans oförskräckta bravader i det avmonopoliserade medielandskapet.
Husse i smyg, förmodligen. Svenska löneslavar tillhör ju släktet ryggradslösa superfegisar. Men jag tror inte att Stenbeck skulle haft något emot det. Kanske kände han till det. Management by fear hans ledningsfilosofi.
Han älskade att sätta skräck i sina underlydande. Och att köpa gamla rödskägg. Han fattade att de hade huvudet på skaft. Och saknade tillräcklig integritet. Strömhopp från Gnistan och andra revolutionära publikationer, när Husse viftade med plånboken.
Stenbeck, mediemogulen, gav oss skräp-tv. Jag minns när Robert Aschberg, också han ett gammalt rödskägg, blossade på ciggisar i rutan och som programledare härmade Jerry Springer i USA.
I den senares våldsamma debattprogram, jag såg dem under en vistelse i Boston, mindre debatt, mer att de i publiken rök samman, ibland med knytnävarna.
Vi brukar slå på TV4:s morgonprogram till frukost. När jag är ensam hemma tittar jag på SVT1. Därmed slipper jag reklamen. Ljudet sällan på i det första fallet. Utom när det vankas nyheter och väder. Eller den underhållande ICA-reklamen med Kjellman och kompani.
Reklaminslagen annars rena hjärntvätten, upprepas gång på gång till förbannelse. Till vem riktar de sig? Till alla som har råd.
Kanske bättre uttrycka det som att snarare de som har råd att skuldsätta sig med räntetunga lån, därigenom skaffa el-bil, åka på utlandssemester eller skidsemester till fjällen om vintern.
Inslagen med kockar är direkt provocerande i ett Sverige med skyhöga matpriser. Cyniskt så det förslår när den ena efter den andra läckerheten dukas upp. Glöm blodpudding och falukorv. Ingredienserna generöst tilltagna.
Här snålas det inte. Och ofta förnämliga viner till dryck. Fast det är tidigt på dagen.
TV4 vänder sig oblygt till en relativt välbeställd medelklass. Det är målgruppen. Mycket medvetet vald. Den som har knappt med stålar, eller är arbetslös, göre sig icke besvär. Jo, vänta. Det finns faktiskt en chans för den fattige att sluta vara det. TV4 visar vägen.
Jag höll i hastigheten på att glömma trisskapandet och reklamen för Postkodslotteriet i rutan. Glöm facklig kamp, kollektiv och solidaritet. Du är din egen lyckas smed, du arma tittare. Snabbt kan ditt liv bli bättre.
TV4 spelar en viktig roll som ideologiproducent. Stenbecks ovärdiga arvtagare.
Foto: Journalisten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar